- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
15

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARSUND

—MADEIRA

— RIO.

15

män, båtsmän och skeppsgossar torde icke förekomma på
mången bal. Flickor i mängd hade tillströmmat från
kringliggande bygd, kallade på gammal nordmannased medelst
budkafvel. Har du sett sjömän dansa på backen af en
örlogsman? Man skall vara en snögubbe, om man icke vid
en sådan syn känner liksom litet qvicksilfver fara genom
sina egna ådror.

Den sextonde oktober 1851 var en ruskig dag med
ösregn och blåst och genomblötta vägar. Men på den
inbjudning till bal, som Farsundsborna skickat ut till fregatten
och korvetten, åkte hvarenda officer, som kunde komma
från tjensten, in till den hyggliga lilla hålan. Återfärden
anträddes mellan fyra och fem följande morgon. Och om
du nu skulle fråga någon hederlig Farsundsmatrona, om hon
kan påminna sig att någon gång hafva haft riktigt roligt,
skall hon förvisso vemodigt skaka sitt hufvud och svara:
’Aa kjære, det husker jeg godt — men det er nu sex og
tredive aar siden den Aften!’ Hvad det drömdes och sofs
och snarkades ombord på Eugenie — ända till dess den
förhatliga pipan skar igenom hvarje nervsystem med sitt
gälla: ’alle man på däck att gå till segels!’ Slut med alla
drömmar, farväl till minnena från den norska staden, farväl
ni tårade blå ögon, farväl ni hviskande bedjande läppar!
Älskliga små norskor, farväl! Broderland, Skandinavien,
farväl! Nordsjöns grå luft och dess fräsande, hvita vågryggar
vinka oss, och vi lyda.

Så många vindar, som Æolus nånsin kunnat hafva
säckar för, blåste under färden till England. Dessemellan
var det stiltje, åtminstone i det närmaste, och då hade våra
vetenskapsmän fullt göra med att fiska och skrapa utefter
hafsbottnen, der djupet sådant tillät, i afsigt att rikta
samlingarna hemma. Särskildt härför konstruerade håfvar funnos
att tillgå, och månget blötdjur stirrade i berättigad
förvåning öfver att helt plötsligt hedras med att finna sig utsedt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free