- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
22

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

ÖFVER VERLDSHAFVEN.

var nog det mest religiösa hos hos hela pojken, ty den àr
doppad i vigvatten.

Att nu sitta här vid brasan och beskrifva utsigten från
ett berg på Madeira, är nog ett till sitt resultat vanskligt
företag. Men så mycket kan jag dock få säga som att man
skall vara en gråsten eller en palsternacka eller något
dylikt, om man icke blottar sitt hufvud och böjer det i
ödmjuk och hänförd beundran af Hans verk, som gifvit himlen,
hafvet, bergen och träden deras färger och blommorna deras
vällukt. Jag mins tydligt, huru jag stod der alldeles stum
och säg solen, praktfull och glödande glida ned öfver
hvalf-vets klara blå fält mot oceanens sakta rörliga, glänsande och
i de skönaste färger ständigt skiftande, ändlösa vidd. Hvarje
nytt ögonblick medförde en vexling i denna underbara lek
af tjusande, smekande färgtoner, skuggor sköto fram och
trängdes tillbaka för att genast återkomma starkare, tätare;
ljuset dämpades i allt svagare och dunklare skiftningar,
skymningen, den kortvariga öfvergången, sväfvade förbi,
förkunnande skuggornas seger, och följdes tätt i spåren af
töcknets allt tätare slöja, som breddes öfver dalgångarna
med deras vackra klädnad af druf- och blomstersmyckade
odlingar; slöjan gled sakta men jemnt upp mot de skimrande
bergen och släckte dessas färger, och ut öfver den vida
oceanen låg redan nattens täcke, sträckande sig ända bort
mot synranden, der ännu ett ofördunkladt bälte af klart
rosenrödt stod lysande kvar öfver solens graf.

Då började det glänsa och tindra öfverallt mot bergens
remnor och de praktfulla växternas blad, men med ett kallt,
svärmiskt ljus. Månen hade höjt sig i öster för att vid
bruset af det aldrig hvilande verldshafvet vaka öfver den
tropiska önaturens slummer. Underbara, hänförande skapelse 1
Jag hviskade de få orden om och om igen och jag skulle
kunnat stå der i timmar och blott hviskat detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free