- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
23

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARSUND —MADEIRA — RIO. 23

Men vi måste vända och krångla oss ned för backarna
igen, ty sista båten väntade oss och Eugenies lanterna brann
längesedan på toppen.

En gammal sentens säger, att en sjöman till häst är
en styggelse för skapelsen och jag vill ur estetisk synpunkt
ingalunda söka gendrifva satsen. Men hvad jag med stöd
af egen erfarenhet vågar påstå, det är, att ingen menniska,
icke ens en arab eller en af präriernas comancher kan vara
så villig som en sjöman att gå ombord på första bästa och
mest vildsinta sprakfåle, när det gäller att göra en utflykt
för att på den korta tid, som vanligen bestås i mindre
vigtiga hamnar, skaffa sig en möjligast fullständig kännedom
om landets eller åtminstone den kringliggande nejdens
karaktär. Jag var ingen ryttare 1851 och har heller aldrig
sedan blifvit det. Kanske var det just härför, som det
lyckades mig hänga fast på det vilddjur, som andra dagen
af min Madeiravistelse stäldes till mitt förfogande. En ryttare
af facket skulle blygts att i sällskap begagna knep för att
hålla sig kvar; helt säkert skulle han i första dike slutat sin
tillvaro med en försäkran på läpparna att hästen var galen.
Jag deremot ville gerna först afsluta min verldsomsegling
och derför högg jag fast än i sadelbommen, än i knappen,
än i hästens man och slängde på detta sätt i väg med det
öfriga sällskapet, önskande i min själs innersta, att jag en
gång skulle möta den hästen i ärlig strid, ty jag hade
mjelt-hugg och andtäppa och värk i hela kroppen och insåg mer
än väl, att jag vid första ryck af djuret skulle hamna i den
skifferbelagda leran. Bredvid, före och efter mig sprang
hela tiden en gapskrattande usling på femton år. Jag
försökte vid ett och annat tillfälle, särdeles i någon uppförs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free