- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
37

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIO—MONTEVIDEO — BUENOS AYRES.

37

af två hästar med en kusk, som för konkurrensens skull
körde så långt ut i vattnet att man såg endast hans hufvud
och axlar. Under skrik och skrän af dessa lymlar till
kuskar, mot hvilka våra åkare framstå som gudomligheter,
rodde vi emellertid lugnt på, tills vi kommo på lagom
grundt vatten, då årorna lades in — och i samma
ögonblick hade en kärra lofvat upp på hvardera sidan om oss.
Vi bestämde oss nu för den ena och gingo ombord på
hjulbåten, piskan hven och så bar det i väg i ett yrande
skum som om en jättelik sjöfogel flytt utefter vattnet.

Som en stor del af stadens befolkning eger eller är
intresserad i detta slags åkeri, torde det ej vara så ur vägen
att tro, det engelsmännens kajbyggnadsfunderingar strandat
mot åkarnes sammanslutna motstånd.

Buenos Ayres ser på afstånd ut som en österländsk
stad med de många kyrkorna, tornen och kupolerna öfver
de hvita husen, som nästan utan undantag hafva platt tak.
Rio såg också bra ut på afstånd, men förlorade, ju närmare
man kom. Jag befarade detsamma här och derför blef jag
icke lurad, när jag kom i land.

Gatorna gingo vinkelräta mot hvarandra, och det är
alltid en fördel. Men af stenläggning fans icke ett spår.
Af regnskurarna och trafiken hade derför bildats små
gropar, hvilka sedermera slagit sig tillsammans till större
hålor, rymliga nog för en hopkrupen karl att gömma sig
uti; och öfver denna kuperade terräng skraltade vi fram i
kärror — caretas — höga som små hus och rullande framåt
på massiva trähjul, stora som våra fäders gamla runda
matbord och fasthållna vid en enorm träaxel, som under ett
sataniskt gnisslande gick rundt med hjulen. Spännet var
bäst — sex oxar, som skulle gjort lycka på hvarje cirkus
i Europa, pådrifna af en gaucho i randig poncho, till häst
och med pik i hand samt ständigt cigarretten i munnen.
Det låg någonting af triumftåg i vår promenad i vagn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free