- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
46

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 6

Och jag kom åter ombord på Eugenie och vi föllo af
fördevind och gjorde snart åter våra tio knop.

Kofiferdimännen, som lågo der, lastade guano. En
engelsman höll på flera ställen af kusten arbetare och båtar
tillhands och förtjenade vackra slantar genom sin
företagsamhet. Här såsom vid flera andra ställen kunde jag icke
undgå att reflektera öfver vår nations relatift ringa
tilltagsenhet. Öfverallt, i alla vrår af verlden der det fins tillfälle
att samla kapital, påträffar jag utlänningar, men högst sällan
någon landsman. Kanske ha förhållandena nu ändrat sig.

Den tjugusjunde varskoddes land från förtoppen. Det
var Virgins cape, ett slags portvakt, så att säga, vid
Magel-haens sund, hvilken man måste angöra för att komma
rigtigt in i passagen. Det var högsommar der nere hvad
årstiden beträffar. Vi hade ljust klockan tre på morgonen
och åto vår supé utan lampors sken, men vi gingo på
däck i kavaj och pels och frösö på rigtigt
hemlandsmaner.

Vanadisfarare, som tretti är senare gått samma väg,
påstå att de ej sågo särdeles många sjöfoglar; och utan
tvifvel höllo de lika god utkik som vi. Men säkert är, att
en af våra utkikar rapporterade bränningar och att vi alla
tyckte oss kryssa rätt emot ett sådant begrepp, då det vid
närmare bespejande befans vara endast sjöfogel, svarta
mumrikar med hvitt halsband, hvilka i tusental lågo och
öfvade simning och läto oss komma så nära, att vi skulle
kunnat se deras minspel, om de haft något.

Vädret var under de dagarna ruskigt nog och brisen
stod hård rätt i näsan på oss. Nätterna voro kalla. Man
behöfde väl en hundskinnspels, som t. ex. undertecknad var
försedd med. Ankaret opp och ankaret ner, ref ut och
ref in, det var programmet om dagarna. Åsynen af ödsliga
stränder med icke så mycket vegetation som i en vanlig
blomkruka stämde ned sinnet och skärpte på samma gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free