- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
49

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGELHAENS SUND.

49

i och för bevakningen af fångarna, hvilka skulle förrätta
arbetet. Sedan derpå våra vetenskapsmän medhunnit en
utflygt uppåt bergen, dervid en liten skogsbrand anordnades,
lättade vi den tredje februari i lugnaste väder och hunno
den dagen några tum vidare på vår färd. Magelhaens sund
bildar, i stort sedt, en rät vinkel med ungefär lika långa
ben och spetsen vänd mot söder. Från spetsen och till
sundets utmynnande i Stilla Oceanen är natursceneriet,
åtminstone bitvis, ojemförligt mera tilldragande än under
passagen genom sundets första hälft, i det att täta vackra
skogar här bryta välgörande af mot bergens eviga snö.
Vi lågo till ankars ungefär vid vinkelspetsen och skulle
derifrån i nästan rät linie ut genom en på sina ställen
ytterligt smal passage. Första försöket emot den styfva vestliga
stormen gjordes med dubbelrefvade märssegel och slutade
med att vi ankrade på samma plats. Sent den följande
aftonen tycktes vädret vara gynsammare. Vi stucko ut —
jag mins det, som om det varit i går — och fingo genast
vestlig vind så skarp, att kryssmärsseglet måste beslås och
det var med möda de båda andra märsseglen kunde föras
bottenrefvade. Pressad till det yttersta sökte Eugenie
komma öfver förargelseklippan Cap Froward. Tum för
tum gick kampen. Då kom regntjocka så tät, att landen
blott otydligt kunde skönjas och med detsamma framträdde,
i allt annat än tjocka, faran att förlora den gamla
ankarplatsen. Jag hade en hund den natten och stod der och
huttrade och undrade, hur detta skulle ändas. Vändning
var kommenderad ooh vi länsade med tolf knops fart mot
bränningar, som fräste och gingo hvita rätt framför näsan.
Men eftersom jag sitter här, kan du förstå, att äfven det
försöket slutade utan olyckligt resultat. Doktorn, som
samlade ett slags lefvande djur i hafvet och på land, gladdes
innerligt åt dessa repetitioner af våra frigörelseförsök, ty
han fick blott desto flera tillfällen att utlägga och vittja

Öfver verldshafven. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free