- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
53

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VALPARAISO—CALLAO.

53

tålte att se på, när hon kom med sitt fräsande bogvatten
och hvarje solbränd gast hvitklädd från topp till tå. Vår
ankring lär ha gått mönstergilt, påstods det, och om det
roar dig att höra, kan du få svart på hvitt på, att vi skött
oss ordentligt. Den här lilla lappen är ett urklipp ur en
af Valparaisos tidningar dagen efter vår ankomst.

»Svenska fregatten Eugenie anlände i går från
Montevideo efter endast 36 dagars resa, och då färden gått genom
Magelhaenska sundet, kan den kallas utomordentlig.
Elegansen, noggrannheten, lifligheten i de manövrer fregatten
gjorde vid ankomsten till hamnen, ställa svenskarne
i den högsta klassen af sjömän. Vi hafva af åtskilliga
kännare hört många loftal öfver Eugenie, hvars ankomst
till södra Oceanen skett på ett för svenska nationen
utomordentligt hedrande sätt.»

Jal så ska’ det låta.

Posten är kommen! det gick som en löpeld ombord,
det ropet. Bistra, bruna ansigten klarnade upp, hoppet
strålade ur hundratals ögon, dessa officerare, underofficerare,
matroser och båtsmän hade blifvit barn, som gladdes in i
hjertat åt en sådan småsak som en liten breflapp. Men
— det är ingen småsak, en sådan liten lapp, när man får
den på andra sidan klotet och man längtat fem månader
efter densamma. Ty den framtrollar med sitt första ord
en hel liten verld, hvars bild varit gömd djupt inne i
sjömannens hjerta, en bild som han i sina ensliga bättre
stunder gång på gång betraktar, kanske ofta med en
förstulet framvällande tår i ögat. Hemmet, det må vara bygdt
på grund af marmor eller som simpel furukoja gömma sig
i skogen, ter sig dock i de flesta fall genom det allt
försonande och utjemnande glas, som saknad, afstånd och
längtan hålla för själens öga, som en fjerran skimrande ljus
punkt, hvilken aldrig helt öfvergifves af solen. Lifligt
påminner jag mig, huru under ankringen på redden hjertat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free