- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
55

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

gator. Klimatet är härligt. Man kan aldrig tro att man
är på samma latitud som i Montevideo. Men inte vill jag
bo der, åtminstone aldrig en trappa upp (flera trappor finnas
sällan), ty det hus, som i dag står med takåsen uppåt,
har kanske nästa månad takåsen nedgräfd i det gula gruset.
Jordbäfningar äro lika vanliga som betalningsinställelser här
hemma.

Men vacker utsigt fans der. Caraumillas topp glömmer
jag aldrig. Att sitta der en kväll i förtrollande månsken
och se staden under sig, skarp i mörka skuggor och blekt
ljus som den klaraste akvarell och sä Cordillererna der
bakom med sina jungfruligt rena hjessor, dem aldrig
mensklig beröring besmittat och så åt andra hållet Oceanen utan
gräns med dess eviga dyning — det var en stund af
njutning, som man ej upplefver mer än en gång. Kommer så
härtill, att luften genomströmmades af tonerna från de
många örlogsfartygens musikkårer, inser du nog att man
måste sitta med klockan i hand för att icke komma för
sent till sista båten.

I Stockholm smyger en tiggare fram utmed husraderna
och ser snedt nog på mötande poliskonstaplar. I
Valparaiso kommer han ofta till häst och har på armen en
tafla eller skylt, som angifver att karlen har rätt att ockra
på den allmänna välgörenheten. Hvarje menniska, som
icke har benen förstörda af rheumatism, rider sin väg fram.

En annan egendomlighet för det samhället är att folk
får begrafvas endast mellan klockan tolf och fyra på natten.
En af vår besättning hade dött vid vår ankomst och för
hans begrafnings skull fick pastor Pontén göra sin enda
hundvakt under resan.

Jag gömmer det bästa till sist — Valparaisos
senno-ritas. De voro icke vackrare än sina systrar i Buenos
Ayres, men deras utseende var fullt tillräckligt att förvrida
hjernorna på våra ungdomar. Jag var en kväll på teatern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free