- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
67

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUAYAQUIL.

67

attackerades en skonare, som togs. Tjugutre af dennas
passagerare mördades. En del af folket på densamma skulle
få sin frihet och sändes derför i land, men slagtades under
vägen. Då Eugenie kom inom synhåll, öfvergåfvos både
sjöröfvarfartyget och skonerten, och Peacock, som legat
orörlig och lyssnat, vågade sig nu upp och hissade flaggan
upp och ned till tecken att det stod illa till ombord. Han
var vid Sundins ankomst så utmattad, att han knapt kunde stå.

Vi fingo sedan veta, att ett mindre fartyg från
Californien också fallit i deras händer, hvarvid besättningen
mangrant mördats.

Jag fick order att hissa svensk flagg och vimpel på
Georg Howland och gå med prisen till Guayaquil för att
öfverlemna densamma till myndigheterna. Det var icke litet
göra att få båda fartygen i något så när snyggt tillstånd
efter alla de gräsligheter, som begåtts ombord. Det var
emellertid en stolt känsla att föra eget befäl. Bland andra
minnen efter sjöröfvaren voro äfven ett par tuppar af god
ras. Kadetten Adlercreutz, som var med på Georg Howland
och som var född i Caracas, upptäckte strax, att tupparna
hade anlag för fäktning. Han tog dem om hand och
anordnade till allmän förlustelse under färden till Guayaquil
några föreställningar, som jag icke snart glömmer.

Som vi kommo fram till staden, fingo vi höra att sex
af bofvarne och bland dem herr Breones sjelf, som var f. d.
öfverste, hade blifvit gripna och skulle der på stället just då
expedieras. Det var naturligtvis af intresse för oss att se de
beryktade gynnarne, hvarför vi stannade. Bofvarnes hållning,
när de trädde fram, klädda i hvit skjorta och med röd mössa
på hufvudet, var allt annat än undergifven. Breones sjelf
var ett praktexemplar af en man. Hans närmaste man, en
mulatt vid namn Huncho, lemnade åt presten en del
silfvermynt att sändas till hans familj! Efter fortsatt trefvande i
sin ficka framtog han några småmynt samt ett par tärningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free