- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
69

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUAYAQUIL.

69

Som en glanspunkt bland mina minnen från
verlds-omseglingen framstår vistelsen hos den tyske herr Garbe,
hvilken af chefen utsetts att föra vår talan vid värderandet
och öfverlemnandet till Amerikanska konsulatet af Georg
Howland och den andra prisen. Herr Garbe med familj
gjorde nämligen allt för att komma mig att med saknad
tänka på en skilsmessa från Guayaquil. Tidigt om
morgonen sutto vi till häst och gjorde utflygter i dessa
underbart härliga skogar, der allt är endast färgprakt, saftig
växtlighet, djurlif och fogelsång. För att vara sann vill
jag dock framhålla, att apor och papegojor förde lif och
väsen på ett sätt, som, innan jag ännu var van dervid,
kraftigt talade till de nordiska skogarnas företräde. Jag
var tyvärr icke målare. Eller kanske var detta min lycka,
ty i sådant fall skulle jag väl aldrig kunnat slita mig ifrån
dessa hänförande scenerier, dem naturen ensamt anordnat
utan minsta biträde af menniskans konstförfarna hand.
Tusende papegojor och andra fåglar, den ena brokigare
än den andra, genomskuro som bländande färgstrimmor de
sollysta hvalfven, skrikande och sjungande med alla
tänkbara vexlingar, medan aporna drefvo uppenbart gäck med
oss uppe från slingrande, gungande lianer.

Hvad skulle ni säga om en liten jagt på alligatorer?’
frågade mig en morgon vännen Garbe, just som jag kom
ut på verandan för att insupa det första sköna draget luft.

Min strålande blick gaf honom svar nog. och den
hedersmannen log godt i sitt skägg.

’Allt är klart, frukosten ta vi med oss — båtarna ligga
och vänta. Kom genast!’

Klockan var knapt mer än fyra, då vi ropade farväl
till de ännu hvilande fruntimren och gåfvo oss i väg. Vi
rodde ett par engelska mil uppåt floden och gingo i land
för att öppna matkorgarne. Då kommo mosquitos. I
svärmar, nej i moln flögo de till anfall, kröpo in i näsa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free