- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
76

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

;6

kokosnötter. Vi skulle nu åter ned under linien till
Gala-pagos (Sköldpadds)-öarna. Det var en krok af
ansenliglängd, men vi skulle få äta sköldpaddsoppa — och dermed
tröstade vi oss.

Så kom första maj. Gamla första maj! Den har god
klang i norden, den der lilla ordsammanställningen.
Vårkänslorna, som kunna brusa äfven i gubbens bröst, fylla
ju sinnet med onämnbart jubel. Man vill ut, i berg och
backar (eller kanske blott till Hasselbacken), man vill slå
sig lös från allt vintertvång, sjunga, helsa våren sitt
hjerte-varma välkommen och med glädjetåren i ögat lyssna till
lärkans evigt nya toner. Ja, sådan kan första maj vara
här hemma och sådan var den vanligtvis i min ungdom.
Men första maj 1852 — hurudan tror du den var? Eugenie
gick som en lindanserska fram på linien, eller rättare låg
och höll balansen på samma fläck, luften rörde sig icke.
dyningen rullade långsam och tung, master och rår slängde
och knarrade, det var kvaft och kvalmigt och kväfvande
och söfvande och retande om hvartannat, och ingen
menniska önskade annat än att få åtminstone en enda il, om
den rätt skulle betalas med pengar. När man har evig
sommar in på sjelfva trossbottnen, är man föga sinnad att
dricka vårens välkomstskål. Och det dracks icke heller en
droppe annat än vatten den dagen. Otroligt bland tre
hundra svenskar, men sant.

Stiltje och regn och regn och stiltje i flera dagar. Vi
hade hoppats på en snabbare öfverfart till Galapagos-öarna
och derför icke försett oss med färskt kött. Dieten blef
salt dito, som ytterligare retade törsten. Dertill kom att
maten tycktes antaga smak af den ved, hvarmed den
kokades. För tillfället var det mahogny, som ur smakens
synpunkt har föga tilltalande. Alla voro vid retligt lynne.
Vi hade icke lust för någon sysselsättning och plågades af
att ingenting göra. När det blåstes i pipan stufvade säckar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free