- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
77

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PANAMA—GALAPAGOS-ÖARNA.

77

och kojer’, flög tanken så gerna till Blå porten utanför
Stockholm, der man vid denna tid plägade smörja sig med
stufvad lake och aborrar.

Vi voro nu på Juan Fernandez’ longitud. Du känner
till ön med det namnet. Robinson Crusoe bodde der.
Ro-binsons mästerligt skrifna historia är till minst tre fjerdedelar
en fantasi. Verkliga förhållandet, kärnan i berättelsen, är.
att en engelsk matros vid namn Selkirk blef af en kapten
Poulding kvarlemnad på ön, der han sedan lefde i fyra, ej
tjuguåtta år, hvarefter han upptogs af en kapten Rogers.
I början förtviflad, satte han sig så småningom in i sitt öde
och framlefde sina långa dagar lugn och tålig. Då han
påträffades af Rogers, hade han i det närmaste glömt bort
att tala.

På öfver två månaders tid hade vi icke behöft taga
in något ref. Och under den första veckan i maj gjorde
Eugenie aldrig öfver två knop, vanligen endast ett eller
■ett halft.

Den sjunde maj var en sorgedag för en af kamraterna
i gunrummet. Han hade i Valparaiso förälskat sig i en
svart- eller blåögd skönhet, och när slutligen afskedets
timma slog och det sista bandet måste slitas, fick han till
minne af henne en papegoja, som skulle påminna honom
om gifvarinnan och förkorta saknadens ensliga stunder. Så
kom sjunde maj. Och den dagen slog skrikhalsen för alltid
igen sina skarpa ögon, sträckte fötterna från sig, klippte
ett slag med de gröna vingarna och dog. Sorgen var stor.
Vi väntade oss ett stilla graföl, och en skald i vår krets
strängade sin lyra och skref ett drapa öfver gröngölingen.
Men den sörjandes minne var tör mycket nedtyngdt.
Graf-ölet torkade in.

Samma kväll kom brisen från sydost. Nu brassades
hårdt bidevind, det var slut med tungsintheten, och ny
lefnadslust glänste i allas ögon. Den nionde maj var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free