- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
79

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

rullade ögonen ut och in och slog ihop näfvarna så vi
hoppade till, och han hade ur sitt sätt att se saker och
ting rätt stor anledning att vara glad, ty han var man till
kvinnan, som bofvarna misshandlat. Sedan han rigtigt
jublat ut, gnodde han i väg som en lykttändare för att
hemta sin hustru. Men vi anordnade under tiden en rätt
munter krabbjagt. Som vapen användes käppar. Djuren
voro snabba i rörelserna och kilade ut och in under stenarna
i vattenbrynet. Vi plumsade efter, slogo och skrattade och
stodo på näsan eller ’satte rofvor’, midt inne i bränningen,
som höll på att spola bort både oss och krabbor. Efter
en kvarts timma hade vi fått en ordentlig frukost
ihjälslagen, och då till krabborna lades en saltad sköldpadda,
tillagad efter spansk ritus, d. v. s. halstrad i små skifvor
på spett och med tillsats af en utmärkt fin sköldpaddsolja,
och då anrättningen sedan nedsköljdes med ett glas Porto
och Madera, kan du nog inbilla dig att vi hade en treflig
förmiddag der nere under ekvatorn. Siestan njöts i 35
graders värme på en skuggig fläck. Bäst vi lågo och rökte,
kom sennoritan med byns hela invånareantal — summa sju
för tillfället — i sällskap. Jag skall aldrig kunna glömma
den kvinnan. Hennes bild har icke ens bleknat under de
trettiofem år, som förrunnit sedan den så plötsligt uppdök
och försvann — för alltid. Hon var kreolska och nitton
år gammal. Blåsvart hår, som hängde i de tjockaste flätor
jag skådat, kolsvarta ögon, som kunde blixtra — särdeles
då Breones nämdes — af en obeskriflig eld, för att nästa
stund återfalla i ett uttryck af mildaste och ljufvaste
svärmeri, en näsa, som en romersk kejsarinna skulle afundats
henne, tänder, som glittrade perlhvita och jemna och hvilkas
skönhet blott framhölls skarpare derigenom att en af dem
saknades — allt sedan den der stunden i bofvarnes händer,
då hon brottats för sin heder — underbara företeelse 1 jag
ser dig åter stå der framför oss, jag ser hvarje linie af din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free