- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
82

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

ej stort. Fyra kalfvar togos lefvande; alla öfriga räddade
sig i skogen. Men våra båtsmän hade nu en gång fått
smak på apelsiner, och det fans godt om den varan i land.
Svårigheten var blott att föra de härliga frukterna ombord,
då naturligtvis inga korgar medtagits. Då fann en bleking
på råd. Han aftog sina permissioner, slog en
segelgarnsstump om hvartdera byxbenet nedtill och stoppade derpå
hela plagget fullt till linningen. Exemplet följdes och så
tågade hela skaran tillbaka genom urskogen med sin fångst
grensle öfver nacken. När vi derpå skulle segla, saknades
tre af våra underofficerare. Alla kikare voro i gång, folk
sändes i land för att söka, det sköts och ropades — allt
förgäfves. Man trodde att de gått vilse, hvilket är lätt
gjordt i skogssnår, der man icke kan se tio alnar framför sig.
Och vår förmodan visade sig vara sann. Först vid mörkrets
inbrott hade det lyckats en af våra förlorade att leta sig
ut ur labyrinterna. Han var sönderrifven och sargad och
utmattad och gaf ett oryggligt löfte att aldrig gå femton
steg inåt en urskog. En af de öfriga två, med hvilka han
haft sällskap, hade han måst lemna för att med sina sista
krafter söka skaffa hjelp åt såväl honom som sig sjelf.

En ny expedition utsändes dagen derpå och det såg
ut som om vi skulle nödgas lemna ön med förlust af våra
tvä underofficerare. Sent omsider hördes ett svar inne från
en cactusdunge; det upprepades, ett par matroser sprungo
dit och varskodde med glad stämma, att de saknade
påträffats, mödosamt skärande och slitande sig fram genom
trassel af slingerväxter och löfverk, som fullständigt
söndertrasat deras kläder och lemmar.

Medtagande vår Robinson samt en hundstackare, som
också kvarlemnats på ön, lemnade vi platsen efter ett
obeskrifligt bråk med ankaret, som kilat sig fast i korallrefven,
och sträckte mot James’ Island, ett obebodt, lavafyldt,
vulkaniskt, svart, brändt infernum, der vi hade blankt ingenting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free