- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
83

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

att beställa (om jag nu undantager vetenskapsmännen,
hvilkas skuld det var att vi någonsin kommo dit). Vi voro
midt under ekvatorn, som alltså passerades för fjerde gången
under resan. Solen brände och gassade i lavan, det visste
vi, men vi hade det drägligt nog ombord, ty passaden stod
frisk och vi hade hört, att vi snart skulle få sträcka ut till
hafs igen.

’Alle man på däck — klart att gå till segels!’ —
Signalen kom ändtligen och med densamma for en fläkt af
ny lifsglädje genom batteriet och trossbottnen. Vi voro
ut-ledsna på de obebodda, ödsliga nejder, som försågo oss med
endast egendomliga fåglar, hvilka sedan fingo ruttna ombord,
så att vi hade anledning att vänta pest eller kolera när som
helst, derest icke luftvexling snart anskaffades.

Knapt hade vi kommit ur sigte från Galapagos-öarna,
förrän de osvikliga tecknen till hårdare väder — en massa
småfoglar — visade sig. Man vet icke, hvarifrån de komma,
man blott ser dem i fartygets kölvatten, gungande och
plumsande, och när vädret är öfver, äro de spårlöst försvunna.
Sjömän oroa dem ej gerna, ty det är en traditionell
vidskepelse, att deras lif skall med lif betalas.

Sydvesten kom också med sådant eftertryck att vi
gjorde nära fyra grader* på dygnet. Belåtenheten var stor
och allmän. Det kändes så friskt att åter vara i fart öfver
det obegränsade blå.

En egendomlig naturens lek hade vi då tillfälle att
iakttaga. Åtskilliga tama pinguiner förekommo ombord. De
voro ytterst hemmastadda och gemytliga, men, fastän foglar
till börd och lefnadsvilkor, kunde de icke flyga tvärs öfver
halfva däcket. Deras vingar gjorde skäl för benämningen
fenor och fjädrarne liknade starkt vanligt nöthår eller
bond-ragg. Samtidigt med dessa uppträdde emellertid i talrik

* en grad = tio svenska mil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free