- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
87

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HONOLULU —SAN FRANCISCO. 87

matta, fullsatt med läckerheter af djur- och växtrikets
produkter, lågo prinsen och ministrar och höfdingar och
hofdamer och midt i klungan vår magister och dito pastor.
Alla tycktes ha förtjusande trefligt. Der pratades på kanakska
och engelska och svenska och druckos skålar och åts
apelsiner och ananas och stekt kyckling — caramba! att man
skulle vara ombord kl. 61 Ty vi upptäcktes naturligtvis
genast och prinsen kom emot oss gentil och skinande och
bjöd oss taga del i festligheten. Vi måste neka härtill, men
kunde icke vägra honom några minuters besök inne i villan.
Just som vi här voro i färd med att tömma ett bottenglas
för Honolulus och prinsens och hela den bruna racens
framtid, kom den ena damen efter den andra instruttande,
nyfikna och otåliga att göra vår bekantskap. Herrarne följde
i deras spår, och der skimrade af hvita tänder och
ögonglober, när namnen på alla dessa ädlingar uppradades.

Ytterst hågade att fortsätta samkvämet måste vi säga
farväl och rida vår kos, följda af viftningar och
lyckönskningar. Utsigten under återridten var rent af hänförande.
Täckaste villor, för det mesta tillhörande missionärerna,
hvilka hade mycket, ja allt för mycket att säga på ön,
kantade vägen. Bergen å ömse sidor tycktes glida undan
ju mera vi närmade oss staden, hvilken låg i fonden som den
allra täckaste dekoration — och der bortom hafvet, oceanen,
ändlös, blå, evigt vaggande. Der sjönk just nu solen och
öfver berg och palmer och gröna slätter stod en glödande
varm ton, som nu inom helt kort stund skulle släckas af
tropikernas tvärt inbrytande natt. Tydligt kunde vi skönja
bränningens arbete der ute mot korallarmarna, som af
naturen ordnats till den yppersta lilla hamn. En god stund
sutto vi stilla till häst, tysta betraktande den underbart
vackra taflan och med tankarna kanske fjerran derifrån. Ty
det var Midsommarafton!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free