- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
92

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 02

ÖFVER VERLDSHAFVEN.

hvarandras språk, hvarpå vi sjömän med musiken i teten
marscherade ned åt hamnen efter tonerna af ’Kung Carl den
unga hjelte’. Och i fönster och portar och mellan spjelorna
i staket och från gluggarna af en och annan bambuhydda
af gamla modellen framstucko svarta kanakhufvuden, hvilkas
egare och egarinnor utan tvifvel tyckte, att vi hade tusen
gånger roligare än de, som, tack vare deras välgörare,
missionärerna. måste gå till kojs eller åtminstone hålla sig klara
dertill klockan precis 9 hvarje qväll, såvida de icke föredrogo
att ha med polisen att göra! — Trefligt!»

Hvar slutade vi sist ? Jo! det var hemmarschen från —
eke Eklunds- utan Honolulus hof.

Vi hade naturligtvis icke skilts från de sköna utan att
ha uppgjort en liten utfärd för nästa dag. Stunderna voro
alltför dyrbara för att slösas bort på overksamhet. Till häst
och i rätt försvarligt sällskap af sjöofficerare och damer och
brunpolerade. omvända hedningar startade vi för dalgången
’Pali’ (kanske sjelfva ordet betyder dalgång eller klyfta), der
vi skulle se på utsigten. Ett hiskligt bråddjup och ett smalt
pass, lagom för en svensk oxe, var ju ganska roligt att se
på, men vi hade sett sådant förut. Deremot var ställets
historia i all dess enkelhet icke så vanlig. Kamehameha. som
satt sig i sinnet före att stuka alla småhöfdingar och förgylla
sin krona med deras glans, mötte vid dalen i fråga ett
motstånd, som satte honom många myror i hufvudet. Det var
en höfding, som hade den enkla uppfattningen om frihetens
värde, att den icke kunde med något ersättas, om den
förlorats. Och hans folk måtte haft sämma sinne, ty de slogos
kring sin höfding och föllo i hopar utan att tänka på
räddning genom flykt. Då höfdingen slutligen icke längre kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free