- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
101

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HONOLULU —SAN FRANCISCO. 103

diskare på ett hotell kunde ha tjugofem dollars i månaden,
en borstpojke trettio dollars. Och i grufvorna kunde en
dugtig arbetare, som hade tur med sig, i allmänhet påräkna
fyra till sex dollars om dagen. De örlogsfartyg, som före
oss besökt San Francisco, hade nästan utan undantag måst
med skarpladdade gevär bevaka sitt folk ombord.

Emellertid hade chefen beslutit sig för att våga
försöket. Efter ett kraftigt förmaningstal skickades en
afdelning i land. Vid dess återkomst på aftonen saknades åtta.
Tre af dessa återkommo genast, men nästa tre förorsakade
oss ett oberäkneligt besvär. Polisen sattes i rörelse, alla
utgående fartyg visiterades och ändtligen återfunnos de på en
bark, som redan var till sjös. Karlarnes glädje öfver att
få åter komma ombord på sin lugna gamla trossbotten var
obeskriflig. De voro liksom de tre första hyggligt, stillsamt
folk, som aldrig i sitt lif tänkt rymma. Men välvilliga
medmenniskor hade tagit dem om hand, gifvit dem ett
ordentligt rus, klädt om dem och sedan stält om att de kommo
på barkens besättningslista. De återstående tvä, en
marinsoldat samt en af musiken lemnade icke något nämnvärdt
tomrum efter sig Deras anseende ombord var dertill alltför
omtvistadt.

I San Francisco fans då en ovanligt svensksinnad
norrman, som bjöd mig på en utmärkt middag i sällskap med
en amerikan, hvilken rest mycket i Sverige och kunde hela
ramsor af vårt tungomål. Vi pratade och smuttade på äkta
drufva tills klockan slog elfva på kvällkvisten.

Den 9 augusti försökte vi komma åstad, men tjockan
hade bestämt sig för att försöket skulle misslyckas. Den
11 togs nytt tag, ehuru dimman alltjemt fortfor. Vi gjorde
styf fart, dansade ut mellan och förbi klippor och voro den
gången närmare slutet på vår verldsomsegling än någonsin
förr eller sedan under resan. Eugenie rusade mot sitt förderf,
som om hon ledsnat vid lifvet på sjön, och klyfvarbommen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free