- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
104

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 02 ÖFVER VERLDSHAFVEN.

Honolulu angjordes åter. Och jag for genast i land
för att helsa på gamla vänner. Särskildt en familj skulle
ha sig ett hjertligt: tack för sist! — En underlig tystnad
och liflöshet rådde på gatorna. Inga glada ansigten, inga
skratt, ingen sång, intet muntert pladdrande. Någon olycka
hade öfvergått samhället eller också hade det senare helt
mangrant flyttat sin kos.

Jag kom fram till den välkända bambugrinden. Det
var så underligt tyst der innanför. Och mina steg gåfvo
ihåligt genljud, när jag trädde upp på verandan. En dörr
stod på glänt och jag tittade in. Ingen menniska. Icke
heller en möbel. Tomt öfverallt. Och jag smet min väg
och drog sakta igen grinden efter mig. Det var som mitt
förra besök skulle varit endast en dröm. Då kom en gumma
från granngården emot mig och frågade, hvem jag sökte.
Naturligtvis mrs — den och den. — Hon har rest för fjorton
dar se’n! — Hvarthän? — Till Irland! — Tjenare!

Och jag drog vidare. Träffade slutligen en riktig
menniska och fick veta, hur allt hängde ihop. Parlamentet
var upplöst, det var det ena. Och så hade en feber
hemsökt samhället och, om än icke så synnerligt dödande,
skrufvat ned allas lynne i betänklig grad. Nytt lif i sinnena
väntades en månad längre fram. då alla hvalfångarne skulle
komma för att proviantera och friska upp sina besättningar.
En hade redan anländt med full last och lemnat särdeles
goda tidender om och från sina yrkeskamrater.

Vi kommo, sågo oss om och lättade strax åter.

’Stilla bältet’, som nästan alltid påträffas nära norr
om ekvatorn, var sig likt. Orörlig luft med bakugnsvärme
omvexlade med hårda regnbyar, som fordrade största
påpasslighet ombord. Fregatten gjorde hårda öfverhalningar,
vant och barduner frestades hårdt och — pang! der sprang
lovarts storbram-bardun. Vi vände och folk sysselsattes
genast med iskärande af talgrep för ny barduns anbringande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free