- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
107

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAHITI–SA VAGE-ISLAND. 109

till stånd. Men tillämpningen af den gamla satsen divide
et impera’ var den hemlighet, hvarmed folkets kraft bröts.

Vi uppvaktade en dag drottningen. Det var pinsamt
att se, på hvilket förödmjukande sätt hon bemöttes af den
franska omgifningen. Hånfulla frågor, huruvida hon ämnade
företaga någon liten lusttur, bestodos henne; de blixtrande
och stundtals hatfullt flammande blickar hon slungade mot
dem, måste gång på gång slockna ut för dess raffineradt
förödmjukande leenden. Hade förhållandena varit sådana,
att vi egt rättighet att slå ett slag för drottningens och
hennes folks frihet, förvisso skulle ingen af oss tvekat.

Guvernören var för öfrigt en artig man, som hvarje
dag hade några af fregattens officerare till middag. Jag
tror dock, att de fleste af oss skulle hellre afstått från detta
tillfälle att formera européernas närmare bekantskap. Deras
beteende mot de stackars infödingarne var icke egnadt att
framkalla våra sympatier för dem sjelfva.

Nej! långt hellre dä företaga promenader och utfärder
i öns öfver beskrifning härliga natur! Jag skall aldrig glömma
dessa gröna, blomsterströdda, yppiga dalgångar, som i den
nedgående solens belysning glänste och skimrade i en
färgprakt, hvarom vi nordbor icke haft en aning. Tahitiblomman,
hvars like i enkelt behag samt berusande vällukt jag aldrig
förr eller sedan påträffat, helsade oss öfverallt med ett
hviskadt: välkommen!, smärta, höga palmer vaggade och
susade öfver stigarna och visade mot den mörkblå himlen
teckningar af allra finaste bladverk, bruset från korallrefvet
gjorde blott skogarnas djupa tystnad mera högtidlig, man
glömde verlden omkring och greps af en underlig lust att
sticka sig undan för att lefva eller dö på denna öfverjordiskt
sköna ö.

Folkets passion för musik och dans förmådde chefen
att låta musikkåren om aftnarna blåsa utanför drottningens
bostad. Du skulle sett Tahitierna då. Hela skönheten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free