- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
111

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAHITI–SA VAGE-ISLAND. 113

undvek anfallet. — Man hade största nöjet af att sjelf lugn
åse det brokiga vimlet. En matros sökte för en mörkröd
broder förklara saxens användbarhet, en kadett satt på en
reservrå och svängde en rakknif för att ådraga sig upp
märksamhet, några båtsmän hade anordnat en kapplöpning
för-ut med liksinnade Polynesier för att bereda dem
muntration. en högrest vilde rörde sig som en verldsherrskare med
ett par styfva tjärbyxor dragna om halsen, en annan lika
stolt hade trädt benen genom ett par skjortärmar — och
mängden skrek och tjöt och tyckte lifvet ombord vara rätt
angenämt.

Då stämde musiken upp en marsch. Plums! plums!
Styrbord och babord plums! Svarta hufvuden stucko upp
öfverallt efter dykningen och grinade mot oss. Pä våra
vinkningar kommo de omsider tillbaka och vågade sig äter
ombord. Förvisso hade de tänkt sig att musiken gaf
signal till allmän storslagt. Då de sågo sitt lyckliga misstag,
samlade de sig kring musikanterna, kröpo ned på huk och
lyssnade. En vågade taga ett horn under en paus, förde
det till örat och lyssnade uppmarksamt. Djupaste
förvåning grep honom, då instrumentet icke ville ljuda af sig
sjelft.

Men vi måste segla vidare, och det var blott med
temligen tydliga vinkar vi förmådde rensa däcket från de
uppvaktande Envist kvarhöllo sig några ännu sedan
kanoterna sackat ett långt stycke akterut. Slutligen måste äfven
de med hufvudet fore lemna oss. Ett språng från relingen
eller rostet generade dem icke. Eugenie ökade fart och
kanoterna tycktes ha blifvit orörligt förankrade på afstånd.
Vi kunde se med hvilken häpnad de betraktade fregattens
färd. Sista dufningen gafs dem, då liksom genom ett
trollslag alla ledseglen på en gång breddes ut och fregatten
lika plötsligt nästan fördubblade sin fart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free