- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
118

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 02

ÖFVER VERLDSHAFVEN.

Guvernören, som vi hade ombord, var en vacker man
med utmärkt hållning samt nästan fulländadt kaukasisk
ansigtsbildning. Han hade helt nyligen varit med i affär,
det kunde man se af två ännu alldeles öppna blessyrer, om
hvilka han för öfrigt icke tycktes taga ringaste notis. —
Några unga damer, långt ifrån smaklöst klädda och
mönstergilt vuxna, hade redan satt i gång en liflig byteshandel
med snäckor och kammar. Af bordets läckerheter, hvarmed
vi frestade dem, tycktes, egendomligt nog, brödet ega
största tjusningskraften. De kunde helt enkelt aldrig få
nog af den varan. Af nöjen skattade de högst att få
klinka på pianot — en konstart, som för de flesta egde
alla nyhetens behag.

Ett egendomligt sätt att uttrycka sorg efter kära
anhöriga var det här förekommande att offra en eller två
eller flera leder af lillfingret och dess närmaste granne eller
grannar. Ar familjen stor och man har turen eller oturen
att få öfverlefva de sina, kan situationen blifva kinkig nog.
Det barbariska bruket var för öfrigt vid vårt besök redan
afskaffadt af missionärerne.

Fram mot aftonen läto vi våra gäster förstå, att vi
sjelfva hade långt hem. hvarför det nog vore bäst att taga
tiden i akt — och så pallrade de sig ned i dubbelkanoten
och i de många små enkla kanoterna och viftade med
palmblad och visade hvita tänder, medan våra gastar lågo på
rårna för att lossa seglen. Och så farväl och ut igen mot
Oceanen och nya bekantskaper!

Vi kommo snart till öfvertygelsen, att det varit
behagligare att stanna kvar på vår ankarplats öfver den natten.
Ty vi hade knapt hunnit väl ut bland alla de ref och
farligheter, hvaraf dessa trakter vimla, förrän orkanlika byar
kommo från alla streck på kompassen med en våldsamhet
och oberäknelighet som gjorde fregattens läge allt annat än
afundsvärdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free