- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
119

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ii9

Efter ovädret kom solen med stiltje och dyning. Vi
lågo hela dagen med slängande och dängande segel och
tyckte oss hela tiden vara alltjemt lika nära den enda punkt,
som bröt horisontens enformiga linie, en ö eller klippa, som
i fullkomligt regelbunden form stack upp ur hafvet, lik en
afsågad sockertopp. Ännu dagen derpå hade vi samma
egendomlighet i sigte, men nu kom bris, och vi snodde
raskt nog förbi Sköldpaddsöarna för att snart åter få förarga
oss öfver motvind med omvexlande stiltje, då vi alla väntat
oss en frisk sydost-passad. Kursen gick på Sidney. —
Nåja, vi hade på det hela taget icke haft anledning att
till dato klaga öfver farten. I medeltal hade vi gjort en
svensk mil i timmen, och svenska skjutsordningen påbjuder
icke större hastighet.

Löjligt ömkliga scener erbjödo sig under dessa nätter.
Det stormade och regnade om hvartannat, och då däcket
genom dels den starka dagsvärmen dels den hårda
rullningen blifvit otätt, hade såväl chefen som de flesta officerarne
i gunrummet kommit i en belägenhet, som ingen båtsman
afundades dem. Midt i svarta natten kunde man få se
hvita skepnader springa husvilla, ropande efter en torr vrå
att rädda sig undan all vätan ofvanifrån.

För öfrigt längtade vi alla hjertligt efter hamn, ty vi
väntade nu post hemifrån och voro trötta på vädrets
nyckfullhet.

Ändtligen! det var den tjuguförsta oktober. För alla
dragande klutar gled Eugenie in genom den trånga ränna,
som är porten till Sidneys hamn, en af de bästa hamnar i
verlden, om man tager hänsyn till dess vidd. säkerhet och
lätt-tillgänglighet. Så snart vi passerat fyren, framstack den
ena lilla villan täckare än den andra mellan förtjusande
uddar, hvilka i solnedgången helsade oss välkomna med
varmt skimmer och behagliga skogsdofter. Då solen sjönk
bakom kullarna, hade vårt ankare nyss tagit botten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free