- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
125

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL KINA.

125

kanoten. Härunder upphörde de icke ett ögonblick att
tugga och äta på de brödkakor, hvarmed vi gladt deras
hjertan och magar. Jag riktigt afundades dem deras enkla
sätt att taga lifvet och dess vexlingar.

Det gick nu mot linien för sjette gången under resan
Man kunde märka det af flera tecken. Den friska brisen
aflöstes af stiltje och vanlig hetta, nätterna blefvo allt mindre
angenäma med sina regnbyar, som gåfvo våra segelsömmare
daglig sysselsättning, allting tycktes antaga en retlig och
retande karaktär, och fregatten låg der pustande och
knarrande, som om hon haft svårt att andas.

Dag efter dag lika. Ingen vindfläkt. Endast tung,
tung klumpig dyning. Termometern sjunker om dagen
aldrig under 35° i skuggan, fjäderflöjlarna i topparna hänga
hur som helst orörliga, folket rör sig icke mera än de måste
för tjenstens skull. Någon riktigt energisk kamrat sitter med
en bok intill en vidöppen batteriport för att vid fartygets
rullning uppsnappa någonting som skall likna drag. Håll
ögonen på honom några minuter, och så sant jag sitter här
vid brasan och smuttar på min jamaica, skall boken ligga
tappad på batteriet och han sjelf hänga mot kanonen,
inslumrad och med svetten perlande i pannan. — Nej, en
som orkar hålla sig vaken, det är matrosen Liljegren der
vid fockröstet. Han stirrar med oaflåtlig uppmärksamhet
ned i vattnet och rycker då och då i en smäcker lina, som
han kastat ut. Om du tittar litet omkring fartyget, kan du
nog utfundera hvad karlen har för sig. Små skarpa taggar
sticka upp här och der, skjuta fart och stanna. Det är
sjömannens mest hatade och fruktade fiender, hajarna. Inga
försök sparas att komma åt odjuren. En grof jernkrok med
en slarfva skämdt kött är lämpligt lockbete. — Pass på!
Liljegren ger till ett rop och en kamrat springer fram. Nu
hala de så vackert. Det har nappat och Oceanen har en
fara mindre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free