- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
126

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 02

ÖFVER VERLDSHAFVEN.

Så kryper dagen framåt. Solen går till kojs och den
efterlängtade aftonen ligger öfver hafvet. Då kan det vara
angenämt, derest man icke har byväder att vänta. De
hänförande strålbrytningarna, som beledsaga solnedgången, ha
slocknat, och en klar och kall måne har strött massor af
silfver öfver hafvet. Djupet glänser och tyckes emellanåt
fatta eld utefter stora sträckor. Det är fosforescerande ljus,
som är underbart vackert.

Relingen är kantad af folk, gruppvis samspråkande
eller långa stunderna igenom ensamma stirrande ned i det
stilla, outgrundliga djupa. — Hvad tänker han på, den unge
liflige skeppsgossen, som nu stått der snart en timme och
endast blickat nedåt, nedåt mot månens och stjernornas
darrande och farande bilder? Och den redan gråsprängde
mannen ett stycke derifrån! Han har icke höjt sitt hufvud
sedan sista slaget från klockan — och nu slog hon fem
glas på kvällen. Ja, hafvet är underbart. Jag har sett det
så många gånger, att de väl knappt kunna räknas, i dess
ljufvaste lugn och i dess förfärligaste raseri. Och alltid var
det nytt. aldrig enahanda, städse lockande, fängslande,
outgrundligt. Den som en gång lärt sig verkligt älska hafvet,
han kan aldrig svika sin kärlek. Hafvet eger trollmakt öfver
honom.

Ett par flöjter höras från backen. Snart hjelper en
klarinett till. Det är en improviserad danstillställning af
några matroser, som trots värmen ega förmåga att röra sig
i en engelsk ’reel’. Efter en stund tystna äfven de mest
ihärdiga af de glada och nu höres intet annat än seglens
takt-messiga klapp-klapp mot master och stänger under den
jemna, mäktiga dyningen. Alla dessa, som likt flädermöss
kommit fram mot aftonen, ha åter försvunnit i sina
gömställen för att under starkaste svettbad njuta af hvila och
sköna drömmar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free