- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
128

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 02 ÖFVER VERLDSHAFVEN.

infödingarne utföra sin del af någon gräslig missgerning.
Våra båtar voro nästan alla i land, och det skulle i händelse
af behof varit svårt att komma till hjelp. Stor blef derför
glädjen hos mången, som gjort sig väl mörka föreställningar,
att kl. 8 om afton se alla våra lärda och kamrater och
manskap och höns och svin och getter och kokosnötter
komma ut mot fregatten — allt i bästa skick. Vi fingo nu
veta, att fackeldansen varit en storartad hönsjagt. tillstäld i
helt materielt syfte och mot kontant af vår proviantförvaltare.

Kl. 9 brassades fullt och vi sade god natt åt
Wellingtons öar för att tio timmar senare helsa god morgon åt
Ascension, en liten ö, som naturligtvis skulle besökas af
vetenskapsmännen. Samma angenäma program som nyss
förut! Båtarna gingo i land, och vi fingo hålla med små
segel utanför ön. Jag tror. att sekonden, kapten Kleman,
var icke dess vidare belåten med den förmiddagen. Chefen
hade gått i land. och sekonden bar ansvaret. Det var en
ohygglig lovartsstrand med hård bränning och korallref, som
stucko ut likt odjursarmar, snikna efter att få gripa oss.
Kl. 12 började tiden sätta starkt åt land. Sakta men säkert
dref fregatten ned och vi tyckte, att det krithvita höga
stänket snart skulle droppa in ombord. Jag mins. hur jag
då tänkte: hundrafaldt hellre åtta dagars stiltje under linien
än en enda sådan här vakt! — Vi skulle vända. Manövern
hade ett par gånger till följd af den starka dyningen
misslyckats. Hade så skett äfven denna gång, när det icke fans
rum att vända undan vinden, så — så — — Det gick alltså
väl äfven den gången, och det torde vara hufvudsaken.
Säkert är, att våra lärda voro under den dagen föga populära.
Härtill bidrog kraftigt det obeskrifliga obehag vi hade af all
stank från trossbottnen, der massor af foglar och egendomliga
djur undergingo förruttnelse.

Ändtligen blef klockan 7 på aftonen. Med lättade
hjertan fingo vi nu lätta i brassarna. En kinkig segling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free