Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
som alla andra Kineser, och du kan derför se hans porträtt
på den der tobaksasken. Hos Kineser och hos Leja skall
man pruta. Man köper ändå för dyrt. Han begärde femtio
piastrar för att lotsa oss in till Hongkong — men såg glad ut,
då vi bjödo tio. Och så började han lotsa och peka och
gestikulera. Det gick knaggligt nog, men vi kommo dock i
hamn fram mot middagen och post efterskickades genast)
hvarpå vi åter lättade för Whampoa.
Jag hade förut varit på platsen och vistats der länge,
kände hvarje gata, hvarje kanal och flytande hus. Men
mycket var förändradt. Sjöfarten på orten hade så godt som
alldeles afstannat, men en del Européer hade inflyttat och
anlagt reparationsverkstäder och dockor för fartyg. Handeln
hade dragits åt andra nyöppnade hamnar närmare the- och
silkesorterna.
Men uppe i Canton var allt sig likt. Samma lif som
förr, skrik och väsen, trängsel och kommersande med alla
tänkbara varor — tyger, taflor, porslin, födoämnen, kuriosa.
De heliga svinen i Buddhatemplet lågo på sin gamla plats,
feta och flämtande i sin fläskiga yppighet.
Whampoa är hamnstad till Canton och båda äro
belägna så pass nära ekvatorn att Européer ha svårt att under
de första tjugo åren vänja sig vid klimatet. Och temligen
sparsamt förekomma de också; härtill ha dock politiska skäl
hufvudsakligen varit vållande. Spänningen mellan infödingarne
och inkräktarne var då för tiden — och kanske äfven under
Vanadis-besöket — stark nog för att göra vistandet för
främlingar en smula surt. Engelsmännen ha i flera
omgångar gifvit John Chinaman’ så ordentligt stryk, att rashatet
endast med nöd kan hållas overksamt genom respekten. Och
då vi helsade på, hade just en sådan der afbasning egt rum.
Man lät oss också förstå, att vi inte borde företaga ensamma
promenader af längre utsträckning och vid åtskilliga tillfällen
blefvo vi absolut motade och hindrade från att fortsätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
