Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 02 ÖFVER VERLDSHAFVEN.
slagsida, blefvo en del hytter i lä obeboeliga. Jag tittade på
natten in till en kamrat, som genom åtskilliga yttranden låtit
förstå, att icke allt stod rätt till. Han satt der med stirrande
ögon hopkrupen i ett hörn och pekade mot åtskilliga punkter
i väggen. Det vackraste lilla vattenfall stod rätt in på
skeppssidan, till- och aftagande allteftersom fartyget satte ned i
sjöarna. Midt emot bodde en annan olycklig. Här kom
vattnet från lovart, då sjöarna klappade mot bordläggningen.
Han hade dragit en regnrock på sig och sökte en smula
skydd under ett uppspändt paraply. Jag hörde tydligt, att
hans tankegång rörde sig kring Kineser i allmänhet och
Can-tons skeppstimmermän särskildt.
Manila sigtades snart, men det tog nära två dagar att
kryssa upp för den oändligt långa bugten till hamnen.
Amerikanske jätteångaren Susquehanna samt en korvett hade fore
oss hittat vägen hit.
Så snart man kommit inom den fasta ringmur, som
omgifver den lilla staden, känner man en flägt af äkta spansk
anda. Tonen öfver det hela kan tyckas dyster och tung.
Många kyrkor, många kloster, munkar och nunnor i procession
eller ensamma, vandrande långsamt framåt de tysta gatorna,
fattiga, torftigt men väl klädda Spanjorer med hållning som
tornérriddare, alltid med cigaretten i mun, stolta, uppblåsta
kanske, men präktiga att se på. Inga utlänningar fingo bo
inom staden — och troligen är det ännu så. Vindbryggor
ledde åt olika håll utåt omgifningarna med förstaden Binondo
— och klockan 11 om aftonen voro de uppdragna och
Manilaborna snällt hemma. Den allvarliga katolska stämning, som
genomträngde allt, kunde förefalla mången tryckande och
ängslande. Mig tycktes den fridfull och välgörande för
sinnet.
Ville man åter komma ut i verlden — nå! ingenting
enklare. Öfver närmsta vindbrygga ut till Binondo! Der
var det lif. Européer och Amerikaner, Tagaler, Malajer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
