- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
140

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 02

ÖFVER VERLDSHAFVEN.

vackra sedvänja hade alla promenerande och åkande stannat
och männen blottat hufvudet. Der satt vid det öppna fönstret
en ljusklädd kvinna med mörkt, mörkt hår, hvari en bjert
röd blomma var instucken. — Ah! sagan är så enkel och så
vanlig, men dock så obeskrifligt ljuf och bitter att minnas.
Der stod en ung man nedanför fönstret och lyssnade, om
någon hviskning skulle smyga sig fram bland klockornas ljud.

Dagen hade sjunkit och Tropikernas korta skymning
bytts i natt. Men en praktfullt lysande måne hade redan
stigit upp öfver viken och med sitt underliga svärmiska ljus
gjort hela natursceneriet förtrolladt. Allamedans nyss så
rörliga och brokiga lif hade alldeles afstannat. Alla hade
dragit sig hemåt med solens försvinnande. Blott en ung man
i svensk sjöofficersuniform dröjde ännu kvar. Så kom då
hviskningen:

Och ni kan inte få dröja längre — kan inte?’

"Omöjligt! Segla i mo’rn!’

’Och ni kommer aldrig mer till Manila — aldrig mer?’

Tystnad en stund. De voro icke förlofvade — nej
bevars! Det hade icke kommit till någon förklaring efter
svensk modell — skulle kanske heller aldrig gjort det, ty
förklaringen öfver att han stod der, låg i allting, om man
så ville, i hans skaplynne, i hennes mörka blod, i hennes ögon,
hennes tal, naturen omkring dem, månskenet, den underbart
doftande luften. De hade träffats ett par gånger under dessa
dagar och derunder hunnit glömma, att Manila och Sverige
ligga ett stycke från hvarandra och att det fins en hel del
verklighet, som man inte kan komma ifrån. Inga löften om
kärlek och trohet hade vexlats, ty de hade icke varit fullt
vakna förr än just nu, då han skulle ned till sista båten.

Hon gjorde en häftig rörelse som om hon skulle gripa
efter något, och med detsamma föll en mörkröd ros ned vid
hans fötter. Hade det icke varit månsken, skulle han kanske
sett att hennes ansigte i hast blef lika mörkt. Han skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free