- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
147

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SINGAPOOR—BATAVIA. I 47

Vid var ankomst ombord hade chefen just fått en
temligen sen visit — klockan var nära nio på aftonen — af
en siamesisk minister i full ornat med biskopsmössa,
guldbroderad kostym, betel i munnen samt barfotad. Han var
goodtemplare. Att få honom att dricka ett glas
mång-rullad svensk punsch nere i gunrummet var omöjligt. Och
derför fick den tjurskallen fara, torr som han kom.

Beklagligtvis fingo vi icke kvarstanna nog länge att
hörsamma en på grannt utsirade kort framstäld inbjudning
till sultanen af Lingin — icke den der välfödde utan en
annan ett stycke söderut. Det skulle bli kostymbal, dervid
man nog fått se en brokigare menniskokarta än kanske
någonsin eljest i lifvet.

På eftermiddagen den 30 januari rensade vi däck och
batteri från alla krämare, schackrare, Hinduer, Kineser,
Malajer, trollkarlar, akrobater, verkliga skojare af alla slag
— och så lättades och sträcktes utåt mot Rhio-sundet.
Sundet är icke ofarligt, men lotsen krånglade sig dock fram
i skumrasket. Och vid midnatt skuro vi linien för sjunde
gången under resan.

Vår goda tur hjelpte oss denna gång utan
botten-skrapningar fram till Batavia, på hvars redd vi hakade oss
fast den 3 februari. Hade der nöjet få skaka hand med
en gammal bekant, kapten Lagerkloo, då förande svenska
skeppet Oscar. Eget med sjömän — vänner och bekanta
öfverallt. En dag bryner man näsa med söderhafsfamiljer,
en annan dag gör man stora chin-chin för Kineser och blir
snart af någon Malaj bjuden på förföriska betelbussar. Litet
emellanåt svärmar man för Sydamerikas förtrollande
Spanjorskor eller små nätta Engelskor i Sidney.

Regn, regn, regn nästan hela tiden i Batavia. Men
detta hindrade icke att vi en jemförelsevis vacker dag
in-bjödos till guvernörens sommar- eller rättare
regnperiodspalats, ’Sorgenfri’, sex svenska mil från Batavia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:39:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldshaf/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free