- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
155

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAP—HEMRESAN.

I 59

Sverige-Norge fått en ny arffurste. Allt hvad förnämt, rikt,
skönt, diamantblixtrande fans i Kap, var inbjudet. Balen
varade allt intill morgongryningen. Ett fyrverkeri med
bland annat den nyföddes namnchiffer afbrändes, prisades
och skall för dem, som sågo detsamma, stå som ett
glänsande minne, förknippadt med namnet på tillverkaren, vår
lille flaggkonstapel Lagerman.

Eugenie svarade med en déjeuner dansant — ett par
dagar senare. Så fin som hon var den dagen hade vi aldrig
sett vår fregatt. Halfdäck var medelst tält, flaggor, vapen,
divaner, löf, blommor och allt hvad sjömän kunna påhitta,
förvandladt till en danssalong, lika ovanlig som anslående.
Serveringsrum styrbord hän på batteriet. Dansen började
och det gick friskt undan. Men snart märkte vi, att de
dansande damernas antal minskades. De sutto helst stilla,
voro litet bleka om kinderna och kände sig bevisligen icke
till freds. Saken var den, att det gick litet sjö, som satte
in och förorsakade en svag rullning. Ett spring’, som
utfördes, hjelpte snart missförhållandet — och nu togs skadan
igen! Först sent på aftonen slutade vår frukost.

’Min son på galejan’ säger om Kapstadens damer:
de äro täcka, dock inga gudinnor’. — Han har rätt.

Ett hjertslitande farväl från vår präktige konsul, det
är sista minnet från Kap. Och så till segels och hemåt,
nästan direkt hemåt mot norden.

Ett litet uppehåll gjordes på det vanliga raststället
för ostindiefarare, S:i Helena. — Vi, som kunde få
permission, skyndade i land och upp på hästryggen och i sträckt
traf med inblandad galopp hän till Napoleons graf. Du
skall slippa någon beskrifning derpå. Säger blott, att frid
fullare, ’stämningsfullare’ (som det heter nu) plats finnes icke
på jorden. Han hade sjelf valt det stället; det var hans
älsklingstillhåll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free