- Project Runeberg -  Öfver verldshafven under tretungad flagg. Episoder från fregatten Eugenie's verldsomsegling 1851-53 /
159

(1889) [MARC] Author: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAP—HEMRESAN. I 59

På några dagar när hade vi varit ett år och nio
månader borta. I Göteborg gjordes allt för att festligt mottaga
oss. Så ock i Stockholm, dit vi, efter att hafva tangerat
det kolerasmittade Köpenhamn, anlände den 4 juli just
precis lagom för att med salut bringa H. Maj:t konungen
vår hyllning på hans födelsedag. Och så sträckte vi på
fyra dagar ned till Karlskrona, hade uppvisning för
befäl-hafvande amiralen, bal ombord och många tusen besökande
om dagen, tror jag. Och derpå bogserades vi förbi Getskär
och ’vaktkuttern’ in på varfvet och blefvo lättade ett par
tum, när alla lårar och allt skräp knogats i land.

Det är egendomligt nog att nu ha suttit här vid
skymningsbrasan och genomgått hela denna långtur om
igen. Kommer du i tillfälle dertill, så försumma icke att
resa samma väg. Du ångrar det icke, i synnerhet om du
har förmånen att få trampa ett sådant däck som Eugenies.
Men tur skall man ha på resan. Och för god tur och god
seglats — din väg må bära hvart som helst under ärlig
flagg — dricker jag nu din skål! — Hva’ glor du efter,
Hannibal!»

Med gapande mun och stora ögon stod Hannibal vid
dörren och betraktade den gamle berättaren. Intet eller
föga hade han förstått af alltsammans, men aningar sade
honom kanske, att hans husbonde nu slutbehandlade ett
ämne, som var honom kärare än något annat.

»Men vänta!» tog min vard plötsligt åter till orda
och såg på mig med skälmaktig blick, »jag tror mig
knappast ha nämt, huruvida Eugenie sjelf någonsin blef riktigt
firad. Det blef hon. Och en god sak kommer aldrig för
sent. Tjugufem år efter expeditionens slut på fregattens
namnsdag passade vi på. Händelsen gjorde, att en tio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldshaf/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free