Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon förfrågan om vår planet, ej behöfva stå svarslösa.
Alltså först en tur till fots kring jorden, som är 3,750 mil.
Med t. ex. Stockholm som utgångspunkt, begifva vi oss åstad
den 1 januari 1890 och fortsätta med en kontinuerlig
hastighet af 3 mil dagligen. Under förutsättning att allt går
lyckligt, när kunna vi påräkna att vara åter i vår goda
hufvudstad? Visserligen ej efter »80 dagar», men dock den 20
juni 1893, således efter 3 år 5 månader och 20 dagar. Resan
har uppfriskat oss, och nu i väg till solen, allt med samma
hastighet dagligen. Äfven nu måste jag förutsätta lyckans
bistånd: att vi t. ex. ej råka ut för någon meteorsvärm, eller
någon svansande komet, eller att vi ej låta fängsla oss af
den älskvärda Venus’ tilldragande väsen o. s. v., ty då
komme vi säkert att stå oss slätt nog. Bland alla nya företeelser
hoppas jag vägen ej blir lång. Ändtligen en vacker dag
anlända vi till solens fjerran länder. Der är mycket att se,
men tiden kort. På sin höjd hinna vi anställa några
analyser för att kontrollera Kirchhoff och Lockyer. Politiska
förhållanden sysselsätta dem af vårt sällskap, som aspirera
på att bli riksdagsmän, och enskildt hoppas jag att någon
blifvande ecklesiastikminister måtte vara med »för
undervisningsväsendets studerande». Efter några veckors
dröjsmål i den »nya verlden» anträda vi återresan under
enahanda förutsättningar som nyss. Vi återse vår gamla
»moder jorden», men hvad nu! Här är ju all ting upp och
nedvändt! Ingen menniska är oss bekant; språk, seder och
förhållanden äro oss totalt främmande. Ett något
besynnerligt, som det synes oss föga intelligent slägte stretar, som
fordom vi, på den mödosamma valplatsen, och som sin
kulturs dyrbaraste klenod vörda de ett kolossalt, af någon
»modern» bildhuggare förfärdigat monument, på hvars sockel
står: — Darwin! Tänk så märkvärdigt! Ja väl, men orsaken
är den, att vår »titt» till seden tagit i anspråk 25,200 år, och
hvad uträttas ej på sådana tider!
Nu förstå vi äfven att det är långt, mycket långt till
solen.
Med att hafva lärt känna solens väldiga utsträckning i
rummet stannar ingalunda forskaren. »Sedan solen är mätt,
måste hon äfven vägas», och trots dess oerhörda storlek, lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
