Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än med blott ett sådant. Derpå grundar sig inrättningen af
det mera komplicerade spektroskopet. Fig. 6 visar ett sådant
af Browning i London konstrueradt instrument. Ljuset
insläppes genom röret A, genomgår derefter enligt brytningslagen
prisma för prisma, hvarefter det ingår i tuben B, der spektrum
i förstorad skala mycket noga kan observeras. Vid ett
dylikt förfaringssätt får solspektrum ett betydligt förändradt
utseende, i det nemligen en mängd svarta linier lodrätt skära
detsamma (n:r 1 å pl. II), och hvilka vid stark dispersion
uppgå till flere tusen. Vi känna alla dessa streck såsom
de frauenhoferska linierna, så kallade efter den berömde
optikern Frauenhofer (f 1827), som först vetenskapligt
studerade dem och antecknade omkring 600 stycken. För att
underlätta liniernas igenkännande, utmärkte han de mest
synliga, 8 till antalet, med stora alfabetets bokstäfver A,
B, C, D, E, F, G, H. Derefter användes äfven det lilla,
men som liniernas antal blef allt för stort för att på så sätt
kunna kännetecknas, måste man snart se sig om efter en
annan metod, och på vår plansch är den s. k. kirchhoffska
skalan använd; linierna äro betecknade med siffror och
uppgå till omkring 3,400, ett tal, som i mån af fortsatta
observationer säkerligen torde komma att betydligt förstoras.
Solens spektrum är således i sjelfva verket dis-kontinuerligt,
endast ögat blir tillräckligt beväpnadt för att kunna varsna
det. Men kanske det slutligen förhåller sig på samma sätt
med alla spektra, som till en början synas kontinuerliga?
Alldeles icke. Den starkaste dispersion och förstoring hafva
ej förmått visa tillstymmelse till något sådant. Nåväl,
men huru då förklara de frauenhoferska linierna och
deras uppkomst? De äro luckor i solens spektrum, och se här
förklaringen deröfver.
Vi hafva säkerligen redan kommit att observera en
egendomlighet hos de respektive linierna i spektra på vår
plansch. Natriumgasens gula linie sammanfaller ju till
läge precis med linien D eller 1,000 i solens spektrum;
äfven färgen passar in på denna plats. Likaledes motsvaras
Vätgasens linier af lika många frauenhoferska, sålunda Ha
af C, H# af F, H^ af den strax till venster om G belägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
