Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger jordens diameter. Så ser det ut, så går det till på solen.
Der är ingen stillhet, ingen hvila, och när något ögonblick
låter oss tro motsatsen, visar det följande att vår tro var en
illusion. Och så fortsätter elementens raseri, såsom det
fortsatts under sekler, ja under ändlösa tal af millioner år.
När vi en vacker sommardag träda ut bland Floras täcka
barn, huru fridfullt synes icke allt, och huru fridfullt strålar
icke solen der uppe på det blå firmamentet! Ja, kanske önskade
vi i ett sådant ögonblick att vi kunde från jordens kif och
strid förflytta oss dit upp, ty der är väl ändå »den eviga
fredens eldorado!» Och likväl är det en lycka att en sådan
önskan icke kan bli uppfyld, ty der ute, om någonstädes, är
ofrid; der brottas stormar, och der rasa eruptioner, vid sidan
af hvilka Bengalens cykloner äro smekande fläktar och
Vesuvs uppror knappt förminbara ljud, obetydligare än
dagsländans surrande vid Niagaras dånande brus.
På grund af sålunda gjorda undersökningar och
iakttagelser hafva tvenne berömda forskare, Secchi, direktör för
Roms observatiorium (f 1878) och Faye, ledamot af franska
institutet, grundlagt en alldeles ny åsigt om solen, som vi
kunna sammanfatta på följande sätt: Solens inre är stadt i
ett tillstånd af glödande gas, med en värmegrad, till hvilken
vi med alla våra resurser icke skulle kunna bringa ett enda
uns materia. På ytan är denna gasmassa af en
jemförelsevis lägre temperatur, men ännu med en fasthet knappast
uppgående mot lågan af ett brinnande ljus. Denna yta
(fotosferen) är det som utsänder ljus och är skådeplatsen
för solfläckarna, hvilka, som sagdt, äro väldiga hål, troligen
uppkomna genom instörtningar af stora trakter af fotosferen
(fig. 8 och 9). Derefter kommer ett hölje af företrädesvis
glödande vätgas (kromosferen), som på ett djup af omkring
1,000 mil omsluter den egentliga solkärnan. I detta eldhaf
uppkomma protuberanserna och torde som sagdt möjligen
vara förorsakade dels af genom fläckarnas uppkomst vållade
rubbningar och dels af i den högre atmosferen herskande
vindar (jemf. pl. III: 1). Kromosferens öfversta lager öfvergår
sannolikt i ett tunnare dunsthölje af okändt djup, och hvilket
vid totala solförmörkelser omgifver solen som en gloria (se
pl. I); detta är koronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
