Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen, och väl antyder solspektrum tillvaron af hittills
pajorden icke funna ämnen; men detta förhållande får likväl
ingalunda tagas såsom autentiskt bevis för någon väsentlig
skiljaktighet i kemisk sammansättning, då vi nemligen ännu
hvarken känna solens hela rikedom eller alla egenheter i
de jordiska kropparnas spektrum, som kunna varda en följd
af alla möjliga omständigheter, under hvilka deras ljus
undersökas. Fastmer föranledas vi af att nya ämnen efter hand
påträffats i solen, att tro att den dag varder kommande, då
likhetstrecket skall kunna sättas mellan solens och jordens
grundämnen. Blott aggregationstillstånden skilja dem åt.
Jorden är fast, åtminstone till sin yta, solen åter kanske i ett
tillstånd af hvitglödande gas. Men såsom solen är i dag har
ock en gång jorden varit, och såsom jorden är i dag skall
ock en gång solen varda
i tidernas fullbordan. Det
är jättens framtid.
Återstår oss således
en fråga: hvarför värmer
och lyser solen?
Kasta vi en sten på
en lugn vattenyta,
uppstår en mängd
ringformiga vågor, som, så länge
ögat förmår urskilja dem,
fortplantas och jaga hvarandra. Vore våra synorgan
tillräckligt skarpa, skulle vi göra den upptäckten, att
aftonklämtningens toner vallfärda genom rymden i liknande
ringformiga vågor, ja, att hvarje ljud, åskans knall ej mindre än
fogelns qvitter, just på så sätt hinner vårt öra. Genom ett kraftigt
slag mot brädden på en ringklocka sättes hon i stark dallring
och meddelar åt den omgifvande luften denna rörelse i form af
ljudvågor. Framkallar rörelsen en enda sådan våg, förnimma vi
en knall, men framkallas åter en massa på hvar andra följande,
förnimma vi en ton. Ljudet är således en vågrörelse (fig. 10.)
Men hvarför är den ena tonen hög och den andra låg? Det
beror på ljudvågornas storlek eller rättare
svängningshastighet. Den lägsta hörbara ton svänger endast 32 gånger i
sekunden, d. v. s. den sträng från hvilken hon kommer ut-
Fig. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
