Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunden (1680 års komet rörde sig sannolikt 36 å 40 mil på
denna tid)! Sannerligen, det skulle intet lefvande finnas på
jorden efter en sådan passage, träffades hon än af en svans
med blott en hundratusende del af luftens täthet*).
Men lemnom de mystiska svansarna; det återstår i alla fall
-en kärna, och hvem säger oss att icke en sådan åtminstone vore
i stånd att tillskynda oss hvad möjligen den luftiga svansen
icke skulle kunna. 1807 och 1811 års kometer hade kärnor af
respektive 104 och 107 mils diameter, och ett
sammanträffande med sådana massor är det bestämdt bäst att slippa.
»Det är», säger Laplace, »icke svårt att föreställa sig
verkningarna af en sådan kollision. Jordens axel och
omloppstid skulle undergå förändringar, hafvet skulle öfvergifva sin
gamla bädd och störta sig mot den nya eqvatorn, en stor
del menniskor och djur skulle fördränkas i den väldiga
öfversvämningen eller omedelbart dödas genom den våldsamma
stöten, alla vetenskapens och konstens skatter skulle bli
förstörda och jorden förvandlas till en öken o. s. v.» Ja så
pessimistisk är Laplace, och likväl har ingen på bättre
grunder än han hyst lugnande åsigter om skapelsens
stabilitet. Littrow ser likaledes saken an från samma synpunkt,
och yttrar bland annat: »Tänker man sig att jorden skulle
sammanstöta med en komet af någorlunda solid kärna, så
skulle allt vatten i våra floder och haf, våra hus, vi sjelfva,
ja klippor och allt som kunde ryckas löst, störta mot den
af stöten träffade punkten; hela oceanen skulle lemna sina
kuster och från alla håll ila mot samma ort, på sin väg
uppsluka alla menniskor och djur, bortspola våra städer,
upprycka våra skogar, öfversvämma alla länder och begrafva
till och med de högsta trakter i sitt skummande vågsvall».
En komet synes således icke vara någon ting att
ringakta, och, som nämnts, ansåg Newton att syndafloden
förorsakats af en sammanstötningskatastrof. Det händer att den
store mannen ej hade så orätt i sin tro, åtminstone hafva
flere berömda forskare omfattat den. Kometerna, mena desse,
hafva under loppet af tusental utaf millioner år flere gånger
*) Humboldts förmodan att 1819 och 1823 års kometers svansar
verkligen sammanträffade med jorden och till och med blandade sina dunster
med dess atmosfer, måste anses i hög grad hypotetiskt.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
