Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De äro tydligen ej af beskaffenhet »att kunna störa någon
klok menniskas sömn».
Men huru kan en komet undergå en förvandling sådan
som den, hvilken drabbat Biela? Svaret är lätt funnet. Som vi
på säkra grunder tro, bestå kometkärnorna af en samling
verldsgrus, ett aggregat af små kroppar, sammanhållna i en klunga
genom inbördes attraktion, eller ock, såsom ibland synes, af
någon flytande eller i kondenseradt gastillstånd varande
materia. Denna samling, som i aflägsna rymder fjerran från
någon större kropp hålles i klotform, undergår, så fort den
närmar sig solen, betydliga förändringar. Den åtvända
sidans delar attraheras ju starkast, den fränvändas åter
svagast, hvaraf följden blir, att den lösligt sammanhållna
kärnan uttänjes i riktning till och från solen — hvilket här på.
grund af den ofantliga excentriciteten vill säga ungefär längs,
banan — precis som fallet är med jordens vattensamlingar,
som af enahanda inverkan från månen, tvingas i ett
liknande läge. I stor skala måste detta förhållande ega rum
med kroppar, som komma solen så nära som kometerna och
dertill besitta obetydlig konsistens. För hvarje
perihelii-passage fortgår det på samma sätt, kärnans yttre, sannolikt
lösligare delar lösslitas och utströs utefter banan (1862 III
och 1866 I års kometer hafva på så sätt alstrat Perseiderna
och Leoniderna) tills ändtligen en gång hela kärnan varder
förstörd (Biela). Kometen upphör då att såsom sådan vara
synlig för oss och framträder, om hans bana skär jordens, i
stället i form af periodisk meteorsvärm, men blir i motsatt
fall för evigt undandragen våra blickar. I detta
förstörelsearbete är solens hetta tydligen af stor betydelse, äfvenså de
större planeternas attraktion.
Fig. 16 förtydligar det sagda. Den visar den funna
banan för Leoniderna och dess ställning till jordens, och
att den skär henne i den punkt, der jorden befinner sig
den 14 November. Strömmen flyter, som af pilarne ses,
i retrograd riktning och möter således vår planet i noden,
hvilken den • i det närmaste hinner genomlöpa på 3 år,
medan deremot det meteorrikaste molnet, på fig. utmärkt
som en hvitaktig sky, gör samma passage på
jemförelsevis mycket kortare tid, hvadan maximiepoken återkommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
