Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan, att vår nebulosa likväl i viss mening äger en slags
linsformig karaktär, ehuru ingalunda i så sträng
geometrisk mening som den gamla skolan (den kantska) tog
ordet. Den anmärkningsvärda stjernrike domen i eqvatorsplanet
och den derefter tilltagande förminskningen, ju närmare
polerna man kommer, tyda, som af följande tabell framgår,
ovilkorligt på något sådant. På hvarje qvadratgrad
förekommer i medeltal följande antal stjernor, nemligen:
I de stjernfattiga trakterna nära vintergatans pol...... 6.84
vid sjelfva polen............................................................. 8.55
30° från »............................................................ 9.15
50° » » ............................................................ 10.90
70° » »............................................................ 16.37
i sjelfva vintergatan...................................................... 28. 52
105° från polen............................................................... 19.82
125° » ».............................................................. 11.18
140° » » .............................................................. 9.32
Denna tabell, hvari inga stjernor af lista—9:de
storlekarna, är talande nog och visar, att stjernorna ingalunda på måfå
äro kringströdda i rymden utan hopade enligt en viss plan,
som ingalunda torde få anses som något tillfälligt eller
singuliert för vår nebulosa. Hvad som emellertid för
närvarande med visshet kan sägas om denna fråga, är att
vintergatan består af solar, sammanslutna, som det synes, till en
ofantlig mängd hvar för sig endels sjelfständiga hopar, af
hvilka en bildar den samling af stjernor, hvaribland vår sol
är en anspråklös medlem.
Vintergatan, till hvars underlydande verldsgrupper vi
höra, skulle vi således kunna kalla värt universum redan
i den meningen, att utöfver dess gränser lära väl våra celesta
eröfningar aldrig annat än i inskränkt bemärkelse komma att
sträcka sig. Enligt en ungefär beräkning anser man, att en
ljusstråle fordrar 20,000 år för att tillryggalägga afståndet
mellan vintergatans från hvarandra aflägsnaste stjernor, och
det inger oss ett litet begrepp om storheten af detta vårt
himmelska fädernesland. Lägga vi nu härtill, att vår nebulosa
— ty så ha vi att betrakta vintergatan — kanske (enligt
Herschel d. ä.) innehåller mer än 20,000,000 solar, framträder hon
for oss såsom en oerhörd praktfull skapelse, ja vi skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
