Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru kol-, syre- och väteatomerna genom den
mäktige tvingas att slita sina föreningsband, sträfva de dock så
länge de äga sin affinitet qvar — och den skola de i
evighet bibehålla — att vid första möjliga tillfälle ingå nya
förbindelser, och här går intet ögonblick oanvändt förbi. Det
är lätt att inse, att hvad som sålunda händer med de från
hvar andra skilda atomerna i sjelfva verket intet annat är
än en summa af potentiel energi, som tilldelas dem, precis
som fallet är med t. ex. en sten, som hissas några fot i
höjden. Den potentiela energien hos den upphissade stenen
förvandlas i fallet till en absolut lika stor summa af aktuel
sådan, hvarvid en lika stor mängd arbete uträttas som den,
hvilken fordrades för att hissa stenen upp till fallhöjden.
Nåväl, allt detta kunna äfven våra atomer. Vid
lösningen från hvar andra blifva de, bildlikt taladt,
upphissade till en höjd, derifrån de likt stenen en gång skola
nedfalla och då visserligen lika litet som denna utan effekt.
Det kraftkapital, solens starka arm vid upplyftningen får
släppa till, tages af atomerna i förvar under form af
potentiel energi, och effekten af dess förvandling till lefvande
kraft (aktuel energi) är vida underbarare än allt hvad Rhens
och Donaus höljer förmå åstadkomma. Men huru faller nu
denna väldiga tyngd, som i växtriket blifvit upplyftad? I
oräkneliga afsatser och under oräkneliga förhållanden: i den
vissnade blommans upplösning på fältet, i kanones åskor, i
djurens kroppar, i den ilande bloddroppen i skaldens
tinning, och hvem kan säga dem alla? men ständigt med samma
resultat: värme, ständigt med samma produkt: kolsyra och
vatten. När en kanon affyras, bereder kanoniern endast de
i krutet frånskilda kolatomerna tillfälle att åter förena sig
med syret, och i en knallgasexplosion försiggår en liknande
förening mellan syret och vätet. Så ock inom den djuriska
organismen.
Dels direkt från växtriket och dels från andra djur
(således indirekt från växter) hemtar hvarje högre organism
sin föda (hufvudsakligen kol och väte). I blodmassan
sammanträffa kolatomerna med det genom respirationen upptagna
syrets och verkställa genom förening med dessa sitt fall från
den potentiela energiens höjd till den nivå, derifrån solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
