Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett grand qvar. Den atom som i denna sekund vibrerar i ett
känslorus är i den följande ett lik på väg till sin graf.
Organet lefver endast genom att dess minsta delar i hvarje
ögonblick bortdö och ersättas af nya, individen genom en liknande
metamorfos bos organet, och för slägtets lif är individernas
bortdöende och ersättning af andra likaledes en oafvislig
nödvändighet. Liknelsevis kan man derföre beteckna de
förgängliga formdelarna såsom toner, hvilka låta organismen
i hvarje gifvet moment framstå såsom ett fullständigt ackord,
och summan af alla dessa ackorder, organismens hela
tillvaro, såsom en afslutad harmoni, hvars mästare hvarken
födes eller dör med harmonien sjelf. Här ej mindre än i
Mozarts »Reqviem» är den (harmonien) endast en skepnad, i
hvilken det eviga, kraften, uppenbarar sig. Förmen för denna
uppenbarelse är, säger Tyndall, betingad af atomernas,
molekularmaskinernas, olika beskaffenhet, »hvilka i ena fallet låta
energien ge upphof till ett kålhufvud, i det andra till en
ek–––––-, i ett annat till en menniska och i ett fjerde till
en gräshoppa. Det oväsentliga vexlar, det väsentliga är ett
Hafsvågor må förvandlas till droppar, droppar till hafsvågor,
asteroider må hopas till solar, solar må upplösa sig i växt- och
djurverldar, dessa återförflygtigas i gasen; kraften är dock evigt
den samme. Den ljuder såsom en verldsharmoniens grundton
genom seklerna, och all jordisk energi — lifvets yttringar ej
mindre än dödens — äro blott variationer af samma tema*).
Med den fysikaliska uppfattningen af lifvet har äfven
lifvets gränser betydligt utvidgats. Endast i en tid, då
man hängaf sig åt sådana funderingar som att för hvarje
species i naturen förutsätta en omedelbar skapelseakt —
eller ock ett spontant uppkomstsätt (generatio aequivoca) —
*) Einmal ist diese Kraft durch den Mechanismus der Atome so
bedingt, dass sie auf die Bildung eines Kohlkopfs hinausläuft, ein änder Mal
so, dass sie eine Eiche bildet––––-Einmal kann die Wirkung die Bildung
eines Menschen sein, ein anderes Mal die Bildung einer Heuschrecke–––––
Wellen können sich in Kräuselungen umwandeln und Kräuselungen in
Wellen, Asteroiden können sich zu Sonnen zusammanfügen und Sonnen können
sich in Schöpfungen von Pflanzen und Thieren auflösen, und diese zu Luft
vergehen: die Summe der Kraft ist stets dieselbe. In vollem Einklang wirkt
sie im Laufe der Jahrhunderte, und alle irdische Kraft, die Aeusserungen
des Lebens sowohl wie die mannigfache Gestaltung der Physikalischen
Erscheinungen, sind nur die wechselnden Klänge ihrer Harmoni (Tyndall,
Die Wärme, pag. 620—625).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
