Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vuxit i klarhet och styrka på samma gång kunskapen om
stjernhimmelens verkliga storhet gått framåt. Men vi skulle
dermed litet eller intet gagna vårt syfte, som ju var att
bygga på bevis och icke på auktoritetstro. Vi hafva för
den- skull citerat desse ryktbare mästare endast för att
visa ämnets tilldragande natur och vårt berättigande i att
vilja gifva det en plats bland den menskliga forskningens
spörsmål.
Under hvilka former lifvet på andra verldar framträdt,
är som sagdt oväsentligt. Lika som på jorden naturen alltid
skänker åt sina verk den beskaffenhet, som bäst
öfverensstämmer med hvarje individs lefnadsvilkor, så sker det
förvisso öfver allt. Lifvet gestaltar sig i harmoni med det
medium, i hvilket det uppstår. För den skull, kan det på
planeterna finnas så organiserade väsen som på jorden, då
finnas väl sådana der, i motsatt fall åter har lifvet bygt
sig andra former. De jordiska typerna äro inga
universaltyper, utan tillhöra jorden, det är allt: En kålrot kan ej
förbjudas att vara till derföre att den ej ser ut som en ek,
och en skalbagge generar sig icke det ringaste för att han
ej liknar en elefant. Lifvets väsende är universelt, dess
former åter bära lokalitetens evigt vexlande drägt, och hat
gäller; ehuru i annan bemärkelse, skaldens ord:
»Stoftets former äro många,
Det gudomliga är ett».
Oss qvittar det således lika, om rymdens menskligheter
hafva ögon, öron och sinnen såsom vi, eller om förnuftet
der begagnar sig af andra för oss okända organ, och om dess
växt- och djurverldar hafva någon likhet med våra eller ej.
Framträder än vid en jemförelse mellan jorden och de
öfriga planeterna det dåraktiga att vilja utkora vårt
obetydliga hemvist till lifvets enda bostad i rymden, är det dock
först vid en betraktelse af fixstjernhimmelen som vår fåfänga
framträder i all sin löjlighet.
Vi hafva i ett föregående föredrag nämt, att solarnas
antal i den verldsö, dit vår sol hör, af W. Herschel uppskattats
till åtminstone 20 millioner. Det betyder föga, om vi nu,
som naturligt är, betrakta denna siffra såsom endast
approximativ; vi ha dock i alla händelser faktiskt att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
