Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
med åtskilliga milliontal. Men dessa solar, det måste vi
antaga, omkretsas af planeter liksom vår sol. Antaga vi
nu för livar och en i medeltal 8 planeter (ett i hög grad
berättigadt antagande), så få vi inom verldsön mer än 150
millioner planeter, och föreställa vi oss vidare ett antal, låt
vara 3,000, af de hittills kände nebulosorna i analogi med
vår egen (och äfven det är berättigadt), så få vi inemot
500,000 millioner planeter, ett tal, hvarom kan sägas,,
att det är en försvinnande bråkdel af alla planeter, som
dväljas i rymder, dit våra beväpnade blickar ännu ej banat
sig väg, och hvarifrån någon vallfärdande ljusstråle ännu ej
hunnit till oss sedan tidernas morgon. Och så kunna tal
läggas till tal, billioner staplas på billioner utan att i
evighet ändå kunna tälja verldarnas oändliga mängd:
Nåväl, skulle någon ännu kunna tro, att bland dessa:
skaror, som ingen räkna kan, vår arma jord är den ende, som bär
lif på sin yta, skulle någon ännu kunna tro, att denna
försvinnande atom i det oändligas hvirfvel är den ende, som
skaparen egnat någon omsorg, medan deremot alla de öfriga,
billionerna, liksom i vredesmod stötts bort ifrån hans ansigte för
att rulla fram som öde boningar, öfver hvilka förgängelsen
för alltid sträckt sina vingar! I sanning, ett förfärligt
skådespel, vida ofattligare än om döden i raseri fore fram öfver
vår jord, släckte i ett ögonblick allt lif på dess yta och
förströdde dess spillror i oändlighetens ocean.
Dock, må vi ej skatta för mycket åt den subjektiva
känslan, så berättigadt sådant än här kunde synas. Först
böra vi åtminstone anlita de faktiska stöd, som stå oss till
buds, och de äro icke oväsentliga.
Pl. IV visar oss hur ljuset från Sirius, a i Orion och a i
Herkules förete stora likheter med solens ljus, och vi vilja
dertill lägga, att Spektralanalysen visat det rymdens solar,
utom hvad förut nämts, i stort likna hvarandra äfven med
afseende på sina grundämnen. Jern, magnesium, natrium,
väte, med flere på jorden så vigtiga och derjemte i vår sol
så rikligt förekommande ämnen synas vara rikligt utbredda
öfver allt i universum, och ehuru denna sanning väl ej kan
sägas vara något direkt bevis för vårt närvarande syfte, är
den dock af omfattande betydelse i det den visar, att mate-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
