Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert ännu ej mottagit lifvets gåfva, många besitta henne
sedan årmillioner, och många hafva redan återburit till
naturen sitt förräntade lån.
Men, invänder man, hafva än meteorstenarna endels
bekräftat den a prioriska slutsatsen om lifvets förhandenvaro
utom jorden, är dermed icke på minsta vis ådagalagdt, hvad
slags lif de kosmiska fragmenten tala om. Det kan ju
hafva varit växter, träd eller djur o. s. v., hvilka lifsformer
mycket gerna kunna trifvas äfven på andra verldar; men hvad
som är det intressantaste i frågan: intellektuelt lifs tillvaro,
det har ej något argument för sig. Vi måste medgifva, att
så är, men tro dock, att vår a prioriska slutsats om tillvaron
äfven af tänkande väsenden ute i rymden skall vinna
betydligt i sannolikhet genom ett analogibevis af, som vi våga
tro, mycket bindande natur. Vi åsyfta en blick på jordens
geologiska utveckling, hvaraf nemligen skall framgå, att i
samma mån som jorden utvecklats och kunnat tjena till hem för
fullkomligare och fullkomligare varelser, i samma mån hafva
äfven sådana framträdt, och att då jorden blef sådan, att
menniskan kunde framträda, skedde äfven detta.
De första spåren af lif på vår jord, som hittills träffats,
torde vara urbergens grafitkorn. Hurudana former de
tillhört, låter ej ens gissningsvis afgöra sig, men det torde dock
ej vara allt för vågadt att hänföra dem till ett slags zoofyter,
som, i likhet med hvad man förslagsvis anser skall blifva fallet
med nutidens urslem (monerer), gifvit upphof till de mera
tydligt åtskilda växt- och djurformer, som genom aftryck och
försteningar kommit till vår kännedom. Hur som helst stå de
primitiva djur- och växtformerna på ett stadium, som föga eller
intet skilja dem åt, och ifrån dessa rudiment kunna vi följa
lifvet steg för steg ända in i vårt slägtes eget tidehvarf.
Först under den kambriska tiden gör lifvet, genom
hafssvamparnas, algernas, maskarnas med flera formers
framträdande sitt genom några tydligare spår synliga inträde på
arenan. Genom serien af ormbunkar, lummerväxter,
stenkoltidens kryptogamer och gymnosperma fanerogamer,
monokotyledona och dikotyledona fanerogamer och slutligen
angiosperma fanerogamer har växtverlden utvecklats till sin
närvarande prakt. Likaledes har djurriket genom en suc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
