Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturens vagga ej mindre än »de vises sten» är ännu
dold för forskarens blickar. Tror han sig på Egyptens jord
trampa de första menniskornas fädernesland, så jäfvar
kinesen denna tro och påvisar inom sina egna landamären en
kultur, som synes kunna göra den egyptiska åldersföreträdet
stridigt. Genom Kinas otillgänglighet för främlingar, har
dess historia ända till nyaste tid varit helt och hållet en
gåta för europeen, och det är först genom en Plaths, en
Gaubils, en Blots m. fl:s. forskningar, som täckelset fallit
och en odling framstått, hvars ålder och kolossala
dimensioner väcka häpnad och förundran. Här möta oss de
äldsta pålitliga arbeten, som offrats i astronomiens tjenst.
Kineserna förmodas hafva bestämt årets längd till 365 1/4 dag,
hafva förutsagt förmörkelser, kometers apparitioner o. s. v.,
och det redan så tidigt som 2,296 f. Kr. Redan för 3,000
år sedan observerade kejsar Tschu-Kong ekliptikans
lutning mot eqvatorn och bestämde lutningen till 23° 52’, en
siffra, som i anseende till denna lutnings föränderlighet är
förunderligt exakt. Sedan omkring 2,500 år synes den
kinesiska odlingen likväl hafva stått nästan stilla, och astronomien
har troligen vid sagda tid ägt ungefär samma fulländning
som i dag, kanske till och med afräknadt en del befängda
bruk, hvarmed den, enligt Biot och Gaubil, för närvarande
är sammanväxt; ty vetenskaper såväl som religioner, hvilka
ej gå framåt, gå i sjelfva verket till baka, emedan
vidskepliga föreställningar och fördomar då alltid efter hand intaga
den nyktra sanningens plats.
Bland Hindostans gamla inbyggare idkades
astronomiska studier säkerligen i mycket aflägsna tider, hvarom vi
dock ännu äga högst knapphändiga underrättelser. Ur
deras anteckningar om Jupiters och Saturnus’ rörelser tror
sig emellertid Laplace kunna med säkerhet förlägga deras
observationer af besagde planeter till 3,012 f. Kr., och hans
argument är, såsom stödt på teorien om dessa kroppars
under årtusenden försiggående störingar, visserligen af
mycket bindande natur*).
*) I samklang härmed står äfven ett annat beaktansvärdt faktum, af
matematisk natur, det nemligen, att de funnit talet n = 3.1416 ..., hvilket
är så mycket mera förunderligt som i Occidenten det verkliga värdet,
n = 3.1415 ... först i nyare tid funnits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
