- Project Runeberg -  En färd genom verldsrymden /
152

(1879) [MARC] Author: Hjalmar Strömer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tempel och i Ekbatana skall hafva sett tvenne högst
märkvärdiga globularsystem, föreställande, det ena
planetsystemet och det andra (i Ekbatana) derjemte äfven den öfriga
stjernhimmelen. Anaxagoras (f 427 f. Kr.) förfäktade läran
om en oförgänglig urmateria (eter) som all tings ursprung
genom en i den samma uppkommen hvirfvelrörelse;
ansåg jorden vara klotformig och röra sig i rymden,
fixstjernorna, dit han räknade solen, för oerhörda eldsferer af
samma beståndsdelar som jorden o. s. v., samt slutligen »att
månen, i fall hans svängningskraft upphörde, skulle falla,
till jorden liksom stenen i slungan». Nämnas bör, att då,
Anaxagoras förklarade sig tro solen vara större än
Pelleponesos, blefvo okunniga och fanatiska försvarare af »det gamla»
så uppbragta, att filosofen var nära att med lifvet få plikta
för sin nya lära.

Aristoteles från Stageira (f 322 f. Kr.) antog i likhet
med Empedokles eld, luft, jord och vatten såsom den sinliga
verldens grundbeståndsdelar. Ett femte element (quinta
essentia) omtalar han som det fullkomligaste, men deraf
ha jordens barn tyvärr ingen fröjd, ty det äger,
märkvärdigt nog, fullkomlighetens egenskaper just i kraft af
sin fjerrbelägenhet från jorden. Aristoteles’ lära (han var
dock ej dess egentlige upphofsman) om »de sju sfererna*)>
ytterligare förbättrad af Ptolemaios (f 150), har fortleft ända
till vår tid och på mångfaldiga sätt omstöpts i hvarjehanda
uppbyggliga läror om den »sjunde himmelens öfvervinneliga
rolighet». Sin besynnerliga kosmologi har han nedlagt i sitt
bekanta arbete De coelo, som under hela medeltiden var
en aldrig sinande källa, när man gent emot »kättare» och
»nyhetsmakare» behöfde andraga något riktigt drastiskt.

*) Planeterna (sol och måne inberäknade) tänktes fästade på svängande
kristallsferer med jorden till centrum. Desse sferer voro, från jorden
räknadt: l:o månsferen, 2:o venussferen, 3:o merkuriussferen, 4:o solsferen, 5:o
marssferen, 6:o jupiterssferen och 7:o saturnussferen. Der bortom vidtog
primum mobile, det första rörliga. Ptolemaios (se ofvan) fullbordade detta
Babels torn med ytterligare 4 våningar: 8:o firmamentum (fixstjernsferen),
9:o novum coelum, 10:o primum mobile(?) och ll:o coelum einpyreunu
Nämnas bör, att dessa drömerier ännu så sent som 1868 af flere af
Preussens prester med Knak i spetsen på fullt allvar försvarades och vid Spaniens
förnämsta universitet, Salamanka, ända till början af innevarande
århundrade förkunnades, under det Newtons upptäckt var förklarad i bann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsrym/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free