Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Dock lär Pythagoras verkligen en gång ha hört den
öfversvinneliga musiken och sökte sedan lära sina lärjungar att
på lyran efterhärma den. En sådan fröjd har emellertid
sedan dess ej vederfarits någon dödlig, och det är nog
ingen ting att sörja öfver; ty enligt Philo »skulle en sådan
menniska bemäktigas af en så omotståndlig längtan och
svärmisk kärlek, att hon ej vidare skulle vilja lefva af
jordisk spis, utan ideligen tråna efter den mest fulländade
musiks gudomliga toner». Omons vet likväl, att barnens,
leende under sömnen är framkalladt af verldssymfoniens.
toner, ty barn kunna i följd af sin oskuld höra dem. — Att
denna fantasidröm ännu lefver qvar i många af våra
vackraste rent religiösa föreställningar, ligger för forskaren i
öppen dag. Det torde vidare förtjena nämnas, att äfven de
nio muserna leda sina anor från tron på den celesta
musiken. Hvarje sfer (jord- och fixstjernsferen inberäknade)
hade nemligen sin sånggudinna, af hvilka Thalia fått
jordsferen på sin lott, Urania fixstjernsferen, Klio månsferen
och så vidare.
Det är märkvärdigt, att Kepler, trots allt sitt skarpsinne,
omöjligen kunde frigöra sig ifrån en sådan ultrafantastisk
föreställning om skapelsen. De rörelseyttringar, hvars
lagar han funnit, voro för honom helt enkelt olika toner,
i denna himmelska harmoni, som utgjorde
skapelsedramats slutändamål och en det absoluta väsendets
omedelbara viljeyttring. Någon naturlig orsak till den
ådagalagda rörelsen sökte han derföre icke. Newton
undansköt Keplers vackra »harmonilära» och antog, att den
konstaterade planetariska rörelsen måste hafva sin gifna
naturliga orsak, och detta antagande ledde till
gravitationslagens upptäckande, som i hela sin storhet dock var en den
oafvisligaste konseqvens af de store föregångarnas
upptäckter. Men äfven Newton, den store Newton, skattade åt
precis samma ovetenskapliga mysticism som Kepler. De
sekulära störingarna hos månen, Jupiter och Saturnus syntes
ej omedelbart kunna härledas ur tyngdlagen, och derföre
fann han nödigt antaga, att Skaparen då och då måste
draga upp sitt stora urverk för att hålla det i stånd. Den
realistiske Laplace, för hvilken till och med Gud var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
