- Project Runeberg -  Verldens undergång /
20

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 2. Kometen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

norrsken af nytt och okändt slag, ett slags jättelik himmelsk
solfjäder med sju armar, sju grönaktiga strålar i rymden,
som tycktes bryta fram från en härd dold under horisonten.

Ingen tviflade på, att detta fantastiska norrsken var
sjelfva kometen, desto hellre som man ej kunde upptäcka
den gamla kometen på någon punkt af himmelen. Dess
skepnad skilde sig betydligt, det är sant, från alla :kända
former af kometer, och den mystiske främlingens strålande
bild var verkligen så oväntad som möjligt. Men dessa
gasbildningar äro så bizarra, så nyckfulla, så mångformiga, att
allt syntes möjligt, och det var dessutom ej första gången
som en komet presenterade sig på detta sätt. Astronomiens
annaler omnämna bland annat en ofantlig komet med sex
svansar, iakttagen 1774 och som vid denna tidpunkt gaf
anledning till allehanda utläggningar. En högst pittoresk
teckning af ett ögonvittne, astronomen Chéseaux i Lausanne
hade då för tiden presenterat den för allmänheten. Men ’
äfven om man aldrig förr sett någon liknande, måste man ju
böja sig inför det obestridliga faktum man hade för ögonen.

Då efter solnedgången dessa sju strålar börjat flamma
på östra delen af himlahvalfvet, var kometens kärna
fullständigt dold under horisonten, med den följd att ingen
hade kunnat bestämma deras sammanbindningspunkt, den
källa hvarifrån de utströmmade. Vinkeln de bildade öfver
himmelen öfversteg 60 grader, och solfjädern täckte en
hbetydlig del af himlahvalfvet, men lät stjernorna glimta fram
genom sin transparenta yta och isynnerhet i de öppna fälten
mellan strålarna.

Långsamt och majestätiskt bredde sig solfjädern öfver
himmelen, en ännu ej skådad, öfverväldigande stjernbild.
Med oro väntade man det ögonblick, då man kunde
varseblifva dess brännpunkt, och man hade en obestämd aning
om, att den stunden skulle beteckna början till den
förutspådda katastrofen; fastän man bäfvade härför, skulle man



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free