- Project Runeberg -  Verldens undergång /
48

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 4. Huru verlden kommer att sluta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

teorologiska akademiens ständige sekreterare. Den förre af
desse herrar har ordet.”

Talaren hade redan bestigit tribunen. MHan yttryckte
sig i följande ordalag, noggrant stenograferade af en ung
geolog af nya skolan:

«Den högst betydliga tillströmningen till denna sal,
rörelsen, som jag ser målad på alla ansigten, den otålighet,
hvarmed I vänten på de diskussioner, som nu skola ta sin
början, allt borde mana mig, mine herrar, att afhålla mig
ifrån att för er utveckla den åsigt, dit mina studier fört mig
och hellre lemna ordet åt talare mera inbillningsrika eller
djerfva än jag. Ty för mig är verldens undergång ej nära,
och menskligheten skall utan tvifvel ännu i millioner år
vänta derpå ... ja, mine herrar, jag sade millioner och ej
tusen.

I sen, att jag i detta ögonblick är fullkomligt lugn,
och jag har dock icke samma förtjenst som Arkimedes, när
han försänkt i djupa tankar och tecknande geometriska
figurer i sanden blef dödad af en romersk soldat under
Syracusas belägring. Arkimedes kände faran och glömde den;
jag tror icke på faran.

I skolen alltså ej blifva öfverraskade att höra mig med
den största köld för er utveckla teorien om verldens
naturliga slut genom kontinenternas helt långsamma nivellering
och fastlandets uppslukande af hafven ... Men kanske jag
gjorde bättre i att uppskjuta denna föreläsning till nästa
vecka ... ty jag tviflar ej ett ögonblick på, att vi
allesamman — eller nästan alla — kunna mötas igen för att
samtala om de stora omhvälfningarna i naturen.”

Här gjorde talaren en paus. Presidenten hade rest sig
upp: "Käre och högtärade kollega,” sade han, "vi äro här
för att åhöra er. Lyckligtvis är paniken något lugnad, men
om man också hoppas, att natten mellan den trettonde och
fjortonde juli kommer att förflyta som alla föregående,
in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free