Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 4. Huru verlden kommer att sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Vid denna undersökning kan man använda tvenne
metoder. Den första består i att bestämma den förlust af
volym, som en tillbakagång af tre centimeter om å&ret
tillskyndar alla jordens kuster. För detta ändamål måste man
känna kusternas utbredning, såväl som deras
medelhöjd. Alla hafskuster på hela jorden bilda en sträcka af
200 tusen kilometer. Beträffande kusternas nuvarande höjd
öfver hafsytan är det säkerligen en öfverdrift att bestämma
den till hundra meter i genomsnitt. En tillbakagång af tre
centimeter motsvarar alltså en årlig förlust af tre
kubikmeter per meterlängd eller 600 millioner kubikmeter för
200,000 kilometers kustlängd, eller sex tiondedels
kubikkilometer. . Med andra ord, hafvets frätning motsvarar
endast en sjuttondel af flodernas.
Man kan härvid möjligen invända, att enär höjden
öfver hafsytan tillväxer mot fastlandens inre, borde samma
tillbakagång under tidernas lopp motsvara en allt
betydligare förlust af volym. Är väl denna invändning grundad?
Vi äro böjda att tvifla derpå; ty regnets och de rinnande
vattnens arbete, hvilket såsom nämdt tenderar mot ytornas
fullkomliga jemnande, kommer att gå lika fort som
vågornas verk.
Å andra sidan, då jordens yta uppgår till 145 millioner
qvadratkilometer, skulle en cirkel af samma ytinnehåll hafva
en radie af 6,800 kilometer. Men denna cirkels periferi
utgjorde blott 40,000 kilometer, det vill säga att hafvet på
dess omkrets finge fem gånger mindre fäste än det nu har,
tack vare alla inskärningar, som förlänga kusterna till
200,000 kilometer. Man måste då antaga, att hafsvattnets
frätning på vår jord går fem gånger fortare än på en
lika stor cirkelyta. Denna beräkning representerar
säkerligen ett maximum; ty det är logiskt att antaga, att
sedan de långa, smala halföarne söndergnagts af hafvet,
komme proportionen mellan omkrets och yta att förminskas
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
